.

Råka aldrig glömma dina sprillans nya (okejdå, typ nästintill nya) träningsskor i omklädningsrummet på gymmet. Det spelar nämligen ingen som helst jävla roll att majoriteten som har tillgång till kurortens omklädningsrum är pissrika snobbrövar. Gratis är tydligen förbannat gott oavsett så nu är det något jävla tattarluder som är ett par nya (gratis!) träningsskor rikare.

Till min stora glädje är jag tillsammans med (i mitt tycke) världens mest fantastiska kille så redan samma dag som jag insåg att jag aldrig kommer återfå mina skor, beställde han ett par nya till mig. Att dom dessutom är löjligt snygga och femtioelva gånger bättre än dom gamla, gör saken knappast sämre. Fyfan va han är bra! <3

Inviger godingarna idag. Och benvinkeln leker tydligen lutande tornet i pisa.

 

Mitt jobbschema är toppen och resulterar i att jag oftast har helg mitt i veckan, vilket i sin tur resulterar i att jag i lugn och ro hinner med sånt på veckodagarna som ingen 8-16knegare gör.

Denna gången har jag hunnit pricka av en massa från "to do"listan, välbehövligt!

 

• Jag äger officiellt min drömbil! ♥ Jag som alltid predikar att "Kör man bil utan drag så kan man lika gärna köra moped", kan härmed sluta skämmas. Hade sån jäkla tur att verkstaden hade fått ett återbud precis när jag ringde för att boka tid för montering av dragkroken, så en panikdusch och en bilresa i en garanterat olaglig hastighet senare var jag på plats. Ytterligare fem timmar senare satt den på plats! Så jävla fiint! 

 

 

 

 

 

Det som började med ett klassiskt "vill du hänga med ut"sms i fredags, eskalerade i all världens fart igår och helt plötsligt var hela lägenheten fylld med fantastiska bästavänner, skitbravänner och härliga "festade ihop för en herrans massa år sen"vänner. Det skrattades och sjöngs och dracks och skrattades lite till, tills vi slutligen rörde oss mot stan i samlad klunga för att fortsätta festligheterna på Varbergs krogar.                                                                                                                                                                

Idag är det andra puckar. Partyskjortan har ersatts med den åh så fulbekväma mjukisbrallan och bakdelen är fastklistrad i soffan framför femtioelva fulladdade säsonger med serier. 

Återkommer med en vettigare uppdatering när jag har lyckats avla fram fler hjärnceller.

 

 

• Träningstights är inte skapta för en ridkropp! Snarare en trästubbe, eller en människa formad som en penis.

Absolut inte någon med porrigt muskulösa lår och en inte fullt så tjock midja. 

 

• Alla träningstights borde ha en gigantisk varningskylt som lyder "Grov framhävning av könsorgan är oundviklig (kameltå)"

 

• Köpa ridbyxor för 2000 pengar och ridskor för lite mer än så är kul! Lägga samma pengar på träningskläder, knappast. 400 pengar för ett par tights gör ont i plånboken och 1000 pengar för ett par tygskor får mig att undra om tillverkarna blev kastade i väggen som små.

 

 

Japp, lite så känner jag mig just nu, helt vilsen och vet varken ut eller in. I alla år (tjaa dom många senaste iallafal) har min bekvämaste standardoutfit bestått av ett par skitiga, slitna ridbyxor ihop med ett par lika slitna ridskor som säkerligen önskar att jag hade slängt dom i soporna för minst ett år sen. Detta varvas såklart med ett par superbekväma, moderiktiga stålhätteskor när vädret vägrar samarbeta. Gärna med dubbla raggsockor på vintern...

 

Jag har äntligen börjat prioritera mig själv lite, vilket inte direkt handlar om att jag har blivit en fashionista, utan snarare att jag besöker både en fantastisk läkare och sjukgymnast på regelbunden basis. Nackdelen med detta är att jag har fått det redovisat för mig, svart på vitt, att mina muskler är jättetrasiga (väldigt likvärdiga med min stalloutfit) från låren upp till typ tjaa..huvudet...Nack/ryggskadorna beror såklart på den 10poängs praktvurpan från hästryggen då Piraat skjutsade av mig i all världens fart och såg till att jag landade rakt på huvudet. En krossad disk, två mosade kotor, lite nervskador och en hel del förstörda muskler senare, kan jag väl knappast påstå att dom senaste tre åren har varit helt smärtfria. Höftmusklerna däremot, dom lever sitt eget liv och lyckas gå sönder typ "bara sådär". Överansträngning, inflammationer, blödningar och det faktum att jag väntade lite mer än ett år innan jag ens informerade min läkare om att jag knappt kan gå vissa dagar, kan kanske vara några bidragande orsaker till skadorna men det försöker jag förtränga, såklart.

 

Vi har nu tvingats utesluta allt vad smärtstillande heter eftersom kroppen envisas med att halvkräkas, svimmas och få enorma blåmärken av dom blodförtunnande biverkningarna så istället för härlig smärtlindring 24/7 ska vi istället försöka träna bort det istället! Hujedamig som vissa efterblivna brukar säga. På fredag börjar allvaret och jag som ärligt talat aldrig ens har satt en lilltå i ett gym, ska uppenbarligen börja gymma. Alltså inte fjortisgymma där jag spenderar en timme med att ta egobilder på mig själv i gymspegeln tillsammans med min aldrig använda vattenflaska, utan gymgymma så svetten rinner mellan tuttarna och jag förhoppningsvis lyckas rehabiltera min slaktade kropp. Så ja, nu på fredag ska jag ha mitt första riktiga pass med sjukgymnasten, övningar ska visas och ett träningsupplägg ska diskuteras, och den stora frågan i det här fallet är, vad fan ska jag ha på mig? 

 

Alla träningsfjortisar har ju sju olika outfits för varje träningspass och lika många löjligt dyra skor. Och vad har jag? Två par mjukisbrallor och ett par fem år gamla skateskor där man kan beskåda naturen genom sulan. Jag vägrar spendera en hel stallhyra på ett par träningsskor och tights/byxor går väl att hitta billigt nånstans i någon fräsig färg? Alla tips, förslag mottages tacksamt för jag kan, med handen på hjärtat, inte ett skit.    

Vad som hinns med när bloggen ligger orörd i tre månader...
• Jag har blivit sambo ♥ Alltså inte lite halvsambo, eller "typ"sambo utan sådär officiellt jättesambo. Tilläggas kan att det går helt fabulöst. Vi har shoppat (och monterat ihop) möbler, borstat tänderna ihop i samma minimala badrum och jag snor gladeligen åt mig båda täckena varje natt, utan att vi har dödat varandra...än.
• Vår magnifika bubbasvoffe har hunnit fylla 8 år ♥ Det enda som avslöjar hans ålder är den obefintliga gammelpälsen i ansiktet. Människorna vi möter på gatan frågar fortfarande om han är en valp.


• MonAmie, som btw har hunnit fylla en handfull, har någonstans här mitt i allt lyckats skjuta iväg på både höjd och bredd. Det i sin tur innebär att hon har gjort ca 1 knop under hela sommaren då hon har vuxit till sig. Till min stora glädje har detta resulterat i att sadeln ligger som skräp och jag lyckas inte komma igång med min finkuse. Så ja, om någon vill ha en obefintligt använd, pedantskött Prestige Versailles så kommer min dessvärre (mest troligt) ligga ute på annons inom snar framtid.

Med detta sagt, jag har faktiskt ett liv utanför bloggen (u no say!?), därav den obefintliga uppdateringen. Å andra sidan...är det ens någon som bryr sig ifall jag håller igång den eller inte?

 

MonAmie är så snäll i hanteringen att man ibland kan missta henne som hjärndöd. Detta snälla beteende blir dock som bortblåst så fort det blir hovslagardags och min vanligtvis så jättesnälla kuse förvandlas plötsligt till universums jävligaste hormonluder och vägrar låta hovslagaren att lyfta på hovarna utan att slita åt sig benen eller kasta sig framåt. Min hovslagare har tack och lov en femtioelva meter lång stubin och tålamod som skulle chocka även den mest härdade femtonbarnsmamman. 

Igår kom dock droppen som fick bägaren att rinna över. Två verkade hovar senare tröttnade MonAmie på att stå still, tog så mycket sats hon kunde och kastade sig framåt i all världens kraft. När uppbindningslinorna tog stopp ändrade hon riktning och med samma kraft flög hon till höger och landade med hela sin framdel på hovslagarens stackars rygg. En riktigt jävla cparg hovslagare, en trasig hovslagarlåda och en skärrad, svettig häst senare var det lugnt. Det var tydligen detta som krävdes för att M skulle inse att hennes idiotiska dumheter inte lönar sig och den resterande tiden stod hon alldeles blickstilla. Så lugnt och stilla att vi till och med lyckades utrusta henne med sitt livs första bakskor! Homosapiens vs Hästjävel 1-0

 

 

 

 

 

Den senaste tiden har jag spenderat min tid på allt annat än bloggen. Här kommer därför ett litet urplock utan någon som helst inbördesordning:

 

 

 

Mon Amie har varit uppstallad i galtabäck i snart ett år och nu under sommarhalvåret älskar jag stället lite sådär extra mycket. Vi har supertrevliga grannar, fina ridvägar och alla campinggäster och stugägare hälsar glatt när man rider förbi. Att folk kör som idioter har blivit en vanesak.

Vi skulle ner till havet och för att komma dit ska man rida på en lite större väg som går mellan några sommarhus. Mitt på vägen står en äldre man (50+) tillsammans med sin Asiatiska fru och tvättar bilen. När jag befinner mig ca 30 meter ifrån ropar han högt till mig "Kolla där kommer en hamburgare!" och jag konfronterar honom snabbt med att säga "Hamburgerskämtet är så gammalt att ingen har använt det sedan förra sekelskiftet. Är det inte lasangeskämt som gäller nu?". Han var nog knappast beredd på ett mothugg och blev genast sur varpå han började spotta och fräsa om att jag minsann inte får rida där!

Jag undrar bara, varför? Vad är det för ett jäkla miserabelt liv en människa har om denne tvunget måste ösa skit över en helt främmande person och dess livsstil?!

Jävlabajsanushormögelpiss.

 

Det gäller alla mina djur...

 

 

 

 

 

Jag har pinsamt dålig koll på mitt eget liv och trots att jag senast igår kväll blev påmind om att rörmokarna skulle komma imorse så lyckades jag likt förbannat förtränga det under natten. Det i sin tur resulterade i att jag smått panikslagen snubblade ut från sängen när det knackade på dörren klockan 7 på morgonen. Givetvis var jag lika snabbt tillbaka i sängen för inte fan tänker jag gå upp så tidigt på min lediga dag. Hellre dör jag av någon asiatiskt monsterhemorrojd.

 

Tack vare min icke så pålitliga fysik fick jag tråkigt nog ställa in en planerad hundutflykt. 

Istället spenderades eftermiddagen med tårtbak hos min andra hälft! Eller jaa, den där manliga halvan skötte tårtbaket och jag var med som det bästaste tänkbara moraliska stödet (: 

En fight med äggen och några smått misslyckade tårtbottnar senare blev tårtresultatet något i stil med "Jaa, den ser utan tvekan hemmagjord ut"

 

 

 

 

 

Min personliga favorit är en namnlös, övergiven och något tjock kisse som bestämde sig för att bosätta sig i stallet i vintras. Hon måste vara det mysigaste djuret jag någonsin har träffat och sover alltid i famnen när man pysslar i stallet och ryktar häst. Dessutom har man alltid sällskap vid mockning då hon lägger sig i boxen och sover under tiden som det flyger hästavföring och spån åt alla väderstreck.

 

Mina lediga dagar är sällan speciellt lediga så istället för att spendera halva dagen med att sova skiten ur sängen så gick jag glatt upp vid 8 imorse för att tillsammans med en väldigt nyvaken Bubbas styra kosan mot Falkenberg där vi mötte upp Victoria och hennes ludna fyrbening. Tiden flög iväg och spenderades fint med en runda på stan, lite hunduppvising, skitsnack, glass i hela ansiktet, en runda längs ätran, lite mer skitsnack och slutligen en tripp till hundstranden!

Dvs om man ens kan kalla det för strand? En 50 meter lång(kort) sträcka där hundarna dessutom skulle vara kopplade. Nä, hundarna släpptes lösa på ett ögonblick och det var en väldigt lycklig Bubbas som fräste runt på en betydligt större yta än så! :)

Efter en smått traumatisk upplevelse som valp då han ramlade ner i en iskall bäck mitt i kalla vintern, så har han knappt vågat doppa framtassarna i något större än en pöl. Men inte idag! Idag var det en modig liten hund som (med lite övertalning och stöd från sin supportertrio) plaskade ut i havet! 

 

'

 

Mådde som en potta skit igår och hade en strikt plan som gick ut på att vara i säng senast kl9. Lilla kvällsrundan utvecklades dock till 2timmars långrunda och jag fick för femtioelfte dagen i rad sova nån gång mitt i natten. Fint sällskap får tiden att flyga iväg!

 

 

 

Bland kunderna på jobbet pågick det uppenbarligen någon slags "douchebag of the year"tävling och efter den femtioelfte otrevliga gnällapan skrek jag inombords och längtade lite smått efter att få stämpla ut för att sedan köra raka vägen till stallet. Idag hade jag gett mig fan på att jag skulle rida ut! Oavsett väder (så jävla svenskt att klaga på vädret)!

Till min stora glädje var MonAmie på sitt allra bästaste hormonella "vill inte, kan inte, orkar inte"humör. Riktigt sådär asakul! Göra iordning inför ridpasset tog bara sisådär 45minuter och därimellan hann jag få både en hov och en skåpsdörr i huvudet. En speedad svala hade också siktat in sig på min skalle men lyckades missa den med ett par millimeter.

Sen hann vi komma så långt som ca 1km då M bestämde sig för att tvärnita på vägen och totalvägra att gå en enda meter till. Tack och lov är hon så samarbetsvillig att det bara tog ca 20 minuter av kosparkar, hoppande på stället och ultraspeedbackande innan hon snällt fortsatte framåt för att sedan takta, bocka på stället och ruska på huvudet resten av vägen. Tilläggas kan att det blåste storm och ösregnade, facking fabulous!

Hur gärna jag än vill peka fulfinger åt bilförare från hästryggen och galoppera i 320 km/h så känns det dessvärre omänskligt när kusens ämnesomsättning vägrar använda sig av logikens lagar. Ja men låt gärna hästkräket bli Barbapappafet under vinterhalvåret för att sedan få henne att se ut som en mager bulimitiker under sommaren.

Logiskt? Nope! Drygt? Jaaaa, riktigt sådär "dör dryghetsdöden"drygt. Så härmed befinner jag mig i den åh så roliga foderdjungeln och försöker hitta ett kraftfoder/färdigfoder/tillskott/whatever med så högt proteininnehåll som möjligt. Enkelt kan tyckas, om det inte vore för det förbannade faktum att 999 av 1000 proteinrika foder har minst lika högt energiinnehåll och jag råkar faktiskt vara ganska rädd om livet.

Summa summarum: Jag tvärvägrar att köra slut på min finkuse och låter henne gå lite på halvfart tills jag har trollat fram ett mirakelfoder.

 

För övrigt så får jag nog snällt lära mig att leva med tanken på att benslakten är obotlig. Efter lite pepptalk med min veterinär så har vi kommit fram till att hela "sparkar sönder sig själv"problemet kanske, möjligtvis, om vi har tur, kan bli bättre om MonAmie får lite mer muskler i framänden #köperalltidklantigahästar. Tills dess vill jag helst rulla in kusen i bubbelplast och ställa henne i en spotlightbelyst glasmonter.

 

 

Jag borde nästan skämmas (men det gör jag så klart inte) över att ha varit Varbergsbo i närmare 3 år utan att någonsin invadera min redan "ickesåjävlabeach2013redo" mage med snusk och kolhydrater i form av tre kulor glass i ett gigantiskt rån på Tre toppar. Glassen avnjöts i sällskap av min andra hälft under tiden som vi beundrade gamlingar i baddräkt, fina båtar och fula båtar tills vi hade glass i hela nyllet och handsvetten var ett faktum.

 

En hästmänniskas tolkning av en medelsvenssons strandstek. Mycket hellre kavlar jag upp dom få plaggen jag har och gör lite nytta under tiden som moder natur ger mig en solkysst porrstjärnebränna än att ligga på stranden bland flexande P12'or, icke bikinivänliga hängtuttar och barnpenisar som fladdrar i vinden. Att man dessutom svettas bort cirkus fem kilo är en bonus.

 

Enough said. Imorgon ska den bort.

 

Att försöka undvika en spindelinvation genom att springa off road mitt ute i ett hav av brännässlor iklädd i shorts, visade sig vara ett av mitt livs lite sämre beslut.

 

 

 

 

Bullen må vara i sina bästaste medelåldersår men han har minsann speed i baken så det räcker åt fem räcerbilar, minst! Det i sin tur innebär att tre dagliga promenader i koppel knappt räcker till att stimulera honom och därför har vi den senaste tiden försökt fräscha upp hans lydnadskunskaper. 

Givetvis vet han vad kommandot "kom" innebär men när man är en lös, hyperaktiv hund då väljer man uppenbarligen hellre att springa som skjuten ur en kanon, bada i lera och rulla sig i den där halvruttna fisken som någon strategiskt placerade i gräset, än att lyssna på matte. 

Men! Ett halvt kilo falukorv (så mycket billigare och nyttigare än allt skithundgodis) och några risiga stämband från min sida senare så börjar poletten trilla ner och Bullen inser mer och mer att det är falukorvmatte som bestämmer! 

Heja oss!