.

Kvällsbusar i ridhuset

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-1/3034277/images/2012/pic_50a40a79e087c368d68fdaf1.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/3034277/images/2012/pic_50a40a7eddf2b31d4d001a25.jpg" class="image">

Idag är dagen då jag insåg att jag har valt helt fel jobb. Efter snart två år inom handel med goda avtal och en inte helt fyskam inkomst har jag insett att det är stalljobb man ska satsa på. Där kan man minsann strunta i att göra sitt jobb helt och hållet och ändå få fullt betalt. Istället kan man man ju låta hästägarna själva sköta jobbet åt dom. Vi hästägare som är så rika, godhjärtade och älskar att slava åt andra så vi med glädje kan åka till jobbet ihjälstressade men en svag doft hästanal i håret <3

Summan av kardemumman:
Mitt brundjur hade inte fått sitt morgonhö imorse. Jag är grinig. Två dagar kvar till flytt, snälla låt det gå fort.

Att vara 20 år med nervskador, en trasig halsrygg och dessutom en skriftligt bekräftad invaliditet måste väl ändå vara ett ypperligt bevis på att man sällan spenderar sin fritid i soffan gråtandes till någon smörig dokusåpa.
Jag har dock på senare tid blivit lite blåögd och intalar glatt mig själv att min fysiska form är top notch och min kuse är jääättesnäll! Eller?
Kanske, möjligen, mest troligt var hon det för ca ett halvår sedan pga den stora avsaknaden av både muskler och kondition. Nu för tiden finns det goda skäl till varför hon kallas både sportkossa och räcerräka.

Gårdagens planering gick ut på att jag skulle vara sådär omänskligt effektiv och hinna fixa färdigt med allt vad stallsysslor heter innan vi skulle iväg och avverka inte mindre än två "fars dag"firanden.

Självklart var jag så morgontrött att jag nästan kräktes ur stortårna men Mon Amie krävde motionering så jag planerade även in en liten runda för henne. Lugnt och mysigt skulle vi ha det (så jag kunde powernapa på kuseryggen innan pappavisiterna) men tji fick jag när min inre idiotiska idiot bestämde sig för att vi skulle vandra bort mot Hamrekulle. Helvetesplatsen med alldeles för många onödiga hektar öppna fält, 0% torrsubstans i marken, snorhalt gräs och dessutom vidriga pensionärer med lika vidriga, olydiga hundar som glatt jagar oss ryttare och biter våra hästar i haserna.

Med tanke på fröken Mon Amie von klantarsles två svullna ben och hennes extrema utmattning efter senaste träningen, var jag även naiv nog att tro att hon skulle hålla sig i skinnet. Men neejdå, hon fullkomligt exploderade, kastade sig upp i luften, följt av ett dussin beundransvärt graciösa bocksprång som skulle få vilken broadwaydansör som helst att kikna.

Första gången tog jag med en nypa salt. Mon Amie har trots allt en tendens att bli så överlycklig att hon faktiskt får en blackout. Men efter fem galoppfattningar med samma utgång så gav jag upp och utnyttjade istället all denna energi för att träna tempoväxlingar i trav. Det å andra sidan, det gick rent ut sagt förjävla fint och plötsligt kom jag på mig själv med att sitta där med ett löjligt flin från öra till öra på mina ruskigt fina kuse som hade knälyft i stil med en spanjor och bakbenen nästintill under hakan.

Hemvägen gick sen på ettans växel, på lång tygel, i ca 3 km/h. Förvånatsvärt...

 

Efter fem dagar av superb jobbprestation är tydligen även jag värd lite helg. Fast till skillnad från alla alkoholiserade tonåringar iklädda i plagg som mest troligt var för små redan vid inköpstillfället för 5 år sedan, så spenderade jag min fredag på hästryggen (i vanlig ordning) med mjölksyra i varenda lilla muskelfiber och Ingrid le grym tränare som roade sig åt min hemska brist på kondition.
Mon Amie skötte sig dock exemplariskt, trots att hon har vilat i omgångar och vi var tvungna att trängas i ridhuset med ca åtta andra ekipage där inte riktigt alla visste vad ridhusregler innebär.

finhästen efter träning :)

Idag har jag för ovanlighetens skull unnat mig lite sovmorgon. Minst sagt välbehövligt eftersom jag har sett ut som en uppkräkt bit avföring hela veckan och jag hade ca femtioelva timmar skönhetssömn att ta igen. Mon Amie slapp släpa runt på mig idag. Istället tryckte jag i henne ett kilo morötter, gnuggade skiten ur henne med massageborsten och la mina resterande krafter på att tvätta lite täcken/schabrak och gick helt bananas med grönsåpan.
Grönsåpa måste för övrigt vara den mest underskattade sörjan i Sveriges historia. Fungerar ju lika fint på skitäckliga ridskor som på skitäckliga benskydd och skitäckliga kusesvansar!

Finfint bildbevis på nygnuggade ridskor som innan såpaprocessen knappt såg ut att kunna räddas

Nu ska min inre hemmafru fiska upp tummen ur brunhålet och baka (What the fuck)! Mandel/honungskaka står på menyn, kan ju inte bli annat än fantastiskt när det är jag som kladdar ihop skiten.