Höjden av ett misslyckat klinikbesök är när man åker hem storgråtandes och den extrema klumpen i magen är större nu än innan själva besöket, trots att hästen uppenbarligen är frisk.
Mon Amie har den senaste tiden visat väldigt märkliga symptom i halsområdet. Hon har totalvägrat att gå på böjt spår i vänster varv, skakar massor på huvudet (visar tydligt att irritationen sitter på vänster sida) och är dessutom väldigt öm på halsen och uppe vid nacken efter ansträngning.
Hon är dock fantastiskt fin att rida på rakt spår och visar inte ett enda tecken på hälta. Tog såklart det säkra före det osäkra och bokade en tid på Ale djurklinik för att utesluta att det verkligen inte finns någon skada innan vi fortsätter ridningen, speciellt när det snart ska ställas högre krav på min finhäst.
Jag var extremt noggrann med att förklara för veterinären att Mon Amie har gått på halvfart detta året. Dels hade hon vintervila i några månader och sen fick vi klämma in en ofrivillig vila i somras då hon växte och ändrade sig så mycket i kroppen. Med andra ord har vi i princip endast ridit ut och dressyrat lite på fälten, fokuserat på att hon ska behålla sin naturliga framåtbjudning och byggt upp lite muskler och kondition.
Veterinären verkade dock ha lyssnat med sitt anus. Besöket gick till såhär:
- Jag anmäler oss i receptionen, Mon Amie ställs i en utebox och vet. kommer sisådär 40 minuter för sent.
- Vet. frågar vad det är för stam, rynkar på näsan och kräker ur sig att såna hästar är skarpa.
- Böjprov görs på alla ben men nacken, halsen och bogarna utelämnas. Trots detta fastslår hon att hästen inte har ridits i form och är därför inte lösgjord i sidorna.
- Vet. frågar om detta är min första unghäst, idiotförklarar mig och börjar diskutera unghästridning med mig som om jag var en 5-årig neandertalare.
- Vet. vill se M under ryttare så vi ska mötas i ridhuset om 10 minuter.
- Efter 20 minuter har hon fortfarande inte dykt upp och vi har fått sällskap i det redan så minimala ridhuset av två tjejer som tydligen ska ha dressyrträning där. Tilläggas kan att dessa inte är bekanta med högerregeln eller att skritt ska ske innanför spåret. Till slut ställer vi oss bara i ett hörn.
- Vet. dyker upp och säger att hon kommer om 10 minuter.
- Vet. dyker upp och säger att hon kommer om 5 minuter.
- Vet. dyker upp efter 5 minuter med två andra kunder och deras häst och jag får snällt lämna ridhuset för att dom ska longera den.
- Vet. försvinner återigen för att behandla den nya hästen.
Vid det laget är Mon Amie jättetrött efter att ha åkt transport 1,5 timme och vara på kliniken i 3 timmar, så det säger ju sig självt att min vanligtvis väldigt pigga och alerta häst är lite seg i både kropp och knopp.
- När vet. äntligen behagar att återkomma till oss så börjar negativiteten flöda. Allt var tydligen fel. Mon Amies framåtbjudning, form, obefintliga stöd på bettet och det spyddes galla över hela min ridning. När vet. slutligen kräker ur sig "Du borde skicka henne till någon duktig ryttare som kan rida henne bättre", då brister det för mig. Med gråten i halsen skriker jag till henne att "Nu skiter jag i detta! Nu åker jag hem!", hoppar av och går iväg till transporten.
Jag har aldrig någonsin tidigare blivit behandlat så respektlöst och nervärderande som idag! Jag betalar dyra pengar för att ta min häst till klinik och ska bli behandlad därefter. Skadan som vi åkte dit för ignorerades fullständigt, kundbemötandet var uruselt och mitt självförtroende är så bottenkört att jag aldrig tänker återvända dit igen!
♥