djursjukstuga
Och så va det det här med att hålla igång en blogg...
Massor har hänt sen bloggen var någorlunda aktiv men jag är på tok för lat för att orka sammanfatta mitt jätteintressanta Hollywoodliv. Ni får väl helt enkelt hänga med i svängarna allt eftersom!
Jag lever fortfarande i förnekelse och inbillar mig blint att Mon Amie fortfarande är en späd, klen liten treåring utan någon som helst talan. Faktum är att så är inte fallet...
Vintervilan och den enorma tillgången till grovfoder har gjort henne gott och den där pluttiga unghästen har vuxit i både kropp och knopp! Nu har jag istället en muskulös, löjligt snygg 4(snart 5)åring med en hel del egna åsikter och obegränsad kondition. Så jäkla kul! Fo´real! Ingen ironi oså.
Något som däremot fortfarande är sig likt, är hennes förmåga att slå sönder sig själv...
Jag som naivt trodde att problemet skulle "växa bort" ju äldre och mer balanserad hon blir, hade uppenbarligen fel och jag ser säkerligen ut som en sån där paranoid "måste rulla in hästkräket i bubbelplast"hästägare när MonAmie utsmyckas med inte mindre än 8st skydd inför varje ridpass.
Hellre skydden än benen! Påminn mig om att aldrig någonsin köpa skydd för tretusen riksdaler igen...
Dagens promenadlook! Fisljumna stormvindar tillät pikéklädsel kl 9 på kvällen
Om att icke vara fotografiskt begåvad
Jag har dammat av min kamera och försöker bli vän med mina nya objektiv, det går ju lite sisådär...
50mm är en löjligt generös glugg! Mr. 18-105mm och jag kommer dock behöva lite parterapi...
Och jaaa, jag ska skärpa mig med bloggandet!
bubbelbyxor och kusens crib
Kuseflytten är nu officiellt avklarad och jag känner en sån groteskt stor lättnad. Ungefär som när man har hållt inne en big ass skit och äntligen får släppa den fri efter att ha hållt sig så länge att tarmfloran är helt förstörd. Typ.
Jag ska aldrig mer klaga på att jag har alldeles för lite hästprylar. Nej, inte efter att ha släpat 150kg häst/ryttargarderob mellan två stall, tvingats använda våld för att ens få in allt i bilen och dessutom insett att jag har tillräckligt med schabrak för att försörja en hel ridskola. Ändå har jag fortfarande lite grejer kvar i det gamla stallet som ska hämtas...
Vid det här laget har vi dock hunnit installera oss rätt bra och till min stora lycka så fick vi även ett alldeles eget enormt skåp att stoppa alla prylar i. Något som jag inte hade en minsta tanke på att fråga när jag var och kikade på stallplatsen. Mon Amie är lika nöjd hon med!
- Hon har fått en supergullig hagsambo i ponnyformat. Dessutom anländer hennes andra hagsambo i eftermiddag.
- Hagen består av ca 10% lera precis vid ingången, dom resterande 90% är gräs(!). Visst, inga frodiga betesmarker but still, torr jävla mark!
Boxen är stor, mysig och där finns även två enorma fönster på mänsklig höjd så fröken M kan ha stenkoll på precis allt som händer utanför.
- Servicen är superb. In/utsläpp, fodringar, täckesbyten ingår och när jag frågade hur många höpåsar jag ska packa fick jag till svar att "Sånt fixar vi, det ska ju va roligt att ha häst!" Åh dessa härliga människor...
- Mockningen (sjukt intressant avföringsinfo) tar helt plötsligt 10-15 min till skillnad från tidigare 45 min tack vare den långa utevistelsen och det faktum att Mon Amie slipper alla 35 understimulerade, stressade boxgrannar som sysselsätter sig genom att hugga i galler och sparka i boxväggarna.
- Två ynka kilometer till stranden. Enough said.
- Privat ridhus 20x40m med fint underlag och dessutom musikmöjligheter. Fyjävlar vad jag har saknat att skritta fram till Dannys målbrottsstämma, seriöst.
Innan avfärd :)
Glädjeexplosion
På bilden syns ridhuset till vänster, en liten bit av hagarna, sonens speedwaybana/framtida ridbana och såklart havet längst bort :)
Mon Amie i nya stallet :)
Självklart tvingas jag spendera alla ljusa timmar på jobbet så vi har inte lyckats komma iväg på någon ordentlig upptäcktsfärd men igår krängde vi på oss en reflexoutfit de luxe och gav oss ut på en mörkerrunda till fots.
Kan tilläggas att jag har världens coolaste 4-åring och jag var den som hoppade till av rädsla ett tiotal gånger. Gräs, ankor och vatten är läskigt, så det så.
Den suddigaste promenadbilden i bloggens historia
För övrigt så har mina finaste Pikeurbrallor bestämt sig för att begå självmord efter knappt 2 års användning. Efter senaste tvätten har tyget gett upp livet och dom är alldeles bubbliga! Så gick det med dom välinvesterade 2000 riksdalerna...
Självklart har Varbergs ridsport (där dom är inhandlade) gått i konkurs och jag har köpförbud till typ mitten på nästa år. Just my luck!
Men, jag mejlade Hansbo (som är den svenska agenturen för Pikeur) igår och redan imorse hade jag fått svar om att jag kommer få ett par nya byxor! Jag är helt i extas, vilken oklanderlig toppenservice!
Nej, idag krävs det en hel del för att mitt (för en gångs skull) goda humör ska bli förstört :)
borde vinna ett pris för bäst uppdatering
Saker och ting börjar dock ordna upp sig och om cirkus en vecka nalkas det flytt av mitt brundjur, inte en dag för tidigt! Farväl skitsnuskiga hagar, farväl urusel kommunikation och big ass motherfucking farväl till varenda jävla satfläsk till människa som har sett till att det känns minst sagt motbjudande att åka till stallet.
Vi biter ihop i 8 dagar till, sen kan vi njuta av ett litet stall, bra service, gräshagar, hagkompisar, privat ridhus och det bästa av allt, ridavstånd till stranden! Blir helt euforisk bara jag tänker på det!
När vi ändå är inne på euforiska ögonblick så kan jag ju meddela er om att jag blev helt i extas (i stil med en volvoraggare som för första gången besöker biltema) när Mon Amie's uppfödare slängde upp denna bild på fejjan.
Världens mestaste bästaste Mon Amie i bebisformat, helt bedårande!
Liten...
har blivit stor :)
multitasking
Jag är världsbäst på att dra till med meningslösa ursäkter och denna gången tänker jag skylla min ganska så ofrivilliga bloggpaus på snorinvasionen som har bestämt sig för att gå helt bananas mot mitt immunförsvar.
Med andra ord har jag tvingats prioritera det lilla som finns kvar av mina krafter på viktigare saker än bloggen, som t.ex att skyffla hästavföring och vara trevlig mot kunder utan att dränka dom i trögflytande kroppsvätskor.
Så för att piffa till det lite och även dölja det faktum att jag inte har något som helst att uppdatera om så kör vi all in med ett inlägg i bildform, innehållande endast skitkvalitiva Ifånbilder såklart.
Vägen till framgång styrs av en noggrant uträknad foderstat...eller mutor. Vi kan låta det vara en tolkningsfråga.
Det faktum att det ligger ett oanvänt 5 år gammalt Kickskort och ett välanvänt 5 månader gammal Granngårdenkort i plånboken är ett tydligt bevis på att ägaren till plånboken hellre doppar ansiktet i lera än i hutlöst dyrt spackel.
Att hunddjuret stannar vid en gräshög besudlad av nasty bilavgaser, trycker glatt i sig skiten och tvärvägrar att röra sig en millimeter förrän han är färdig är ett klassiskt bevis att han har blivit smått mentalt skadad av mattes hobby.
Ännu ett ypperligt bevis på en flickvän/matte/hobbyskadad familjeindivid som utan en endaste protest körde till stallet för att hjälpa sitt bihang med kuseutsläppet.
När jag dessutom informerade han om att man faktiskt kan hålla grimskaftet med en hand så fick jag ett bestämt svar att man minsann ska hålla grimskaftet med två händer "för så lärde vi oss på ridskolan".
Vilket praktexemplar!
Fyller på vatten helt frivilligt gör han visst också! toffel <3
livets stora gåtor
Jag är Agata den allsmäktiga. Jag kan allt, vet allt och har aldrig fel. Den som inte instämmer är dum i huvudet, såklart.
Men... (självklart finns det alltid ett litet men)
Det finns faktiskt ett par saker som inte ens min genihjärna lyckas smälta.
1. Vad kännetecknar en typisk rökare?
Jag syftar såklart inte på självklara accessoarer i stil med en cigarett i ena handen och en tändare i den andra. Sådan neandertalarnivå sjunker väl inte ens jag till.
Allt för många gånger har jag fått stå ut med idiostiska kommenterar i stil med "Men du ser ju ut som en sån som röker". Say what?
Sure, om en typisk rökare kännetecknas av att vara tre skitar hög, ha en lite smådegig fysik och ett ordförråd som skulle få vilken tourettesdiagnositerad människa som helst att häpna så ja, jag är guilty as charged.
Synd bara att jag rent ut sagt äcklas av bara lukten av nikotinrök, men det är tydligen helt oväsentligt?
2. Varför var evolutionen så brutal mot Equus caballus?
Skolan har aldrig varit mitt favoritställe och jag kan personligen erkänna att dom få krafterna jag hade under skoltiden spenderades på mycket viktigare saker än att vara uppmärksam på lektionerna eller anteckna. Mycket hellre satt jag längst bak i klassrummet, kastade suddgummi och sköt gummiband i bakhuvudet på eleverna framför.
Något som jag snappade upp rätt bra är att evolutionen gjorde ett helt okej jobb med de flesta djurarter. Katten förvandlades från att vara ett stort människoätande rovdjur till ett lådbajsande, fluffigt, pälsfällande husdjur. Hunden förvandlades från att vara ett stort människoätande rovdjur till ett dreglande husdjur vars klimax uppnås genom att släpa analen i mattan eller slicka dess egna könsorgan. Osv osv osv
Hästen däremot, där tyckte evolutionen att den skulle skoja till det lite och lät det löjliga lilla djuret på ynka 30cm växa upp till 160-170cm och dessutom låta det behålla sin hjärna av ursprunlig storlek. Vi fick bevittna ett ypperligt exempel på hur illa det är under gårdagens ridtur då vi äntligen hade lyckats få med oss lite ridsällskap för första gången på ett halvår...
MonAmie som i vanliga fall är som ett fyrhjulsdrivet terrängfordon av årsmodell 2012 tog helt plötsligt för givet att hon kunde lämna den lilla ärtan till hjärna hemma i boxen och låta hennes sällskap sköta tänkandet åt henne, vilket i sin tur innebär att hon automatiskt förvandlades till en rostskadad, bakhjulsdriven volvo av årsmodell 1990, körd på isgata såklart.
När vi under rittens gång skulle lägga in en extra växel på öppet fält fick hon för sig att vi istället för att trava, skulle galoppera ifatt. Synd bara att hon istället fick en sån total blackout att det endast blev galopp på stället samtidigt som vi flög åt alla väderstreck i en smått okontrollerad bockserie. Det tog nog ganska exakt 7 minuter innan fröken brun lyckades samla sig och kunde därefter trava ikapp sällskapet som om det var det mest självklara man kan göra på denna jord. Med detta sagt vill jag tacka min extraordinära balans som utan tvekan skulle rädda mig ur vilken poliskontroll som helst, oavsett promillehalten i blodet <3
Som en olaglig comeback, fast bättre.
Kombinationen av hunger, en liten dos morfin och mest troligt kissnödighet måste ha skapat någon slags kortslutning i den lilla by (även kallad hjärna) där mina två sista hjärnceller tappert försöker rädda civilisationen genom att föröka sig likt två brunstiga kodjur.
Med andra ord har helvetet frusit till is (inte helt omöjligt med detta Svenska klimat) och jag ska tydligen göra ett nytt försök med bloggen.
glhf
Eftersom bloggen fick så pinsamt dålig respons på ansiktsboken så är detta sorgligt nog det sista inlägget på Kufnonsens.
Bloggen kommer dock inte tas bort permanent.
Kufnonsens kommer finnas kvar men det blir ingen fortsatt uppdatering här, av den enkla anledning att ni ska kunna blicka tillbaka på alla fabulösa inlägg och se vad ni dagligen går miste om. Ni dödade den, sådetså. Skyll er själva osv.
Risken finns att Kufnonsens kommer återuppstå en vacker dag men hoppas inte på för mycket för det lär möjligtvis aldrig någonsin att hända.
Det sägs att man ska sluta på topp, därför får ni en sista klassikerbild á la Agata.
So long, R.I.P, tjoflöjt osv.
Bloggen kommer dock inte tas bort permanent.
Kufnonsens kommer finnas kvar men det blir ingen fortsatt uppdatering här, av den enkla anledning att ni ska kunna blicka tillbaka på alla fabulösa inlägg och se vad ni dagligen går miste om. Ni dödade den, sådetså. Skyll er själva osv.
Risken finns att Kufnonsens kommer återuppstå en vacker dag men hoppas inte på för mycket för det lär möjligtvis aldrig någonsin att hända.
Det sägs att man ska sluta på topp, därför får ni en sista klassikerbild á la Agata.
So long, R.I.P, tjoflöjt osv.
Helt kalas!
Sitter i skrivandes stund och avnjuter min sista lunchrast för denna jobbvecka.
Och hur tråkigt det än må vara så får jag nog faktiskt erkänna att jag är för jävla pepp!
Detta beror med all säkerhet på att jag ska avnjuta min första lediga helg på två veckor, fint!
Detta i sin tur innebär att jag tänker utnyttja skiten ur detta fantastiska väder och förmodligen tvinga med mig min stackare till pojkvän till stallet för lite fotografering.
Jag har tidigare visat er på Facebook att "Vad pojkvänner är till för" del 1 innebär laga bilen, inte hans bil alltså utan den tekniskt handikappade flickvännens plåtlåda.
"Vad pojkvänner är till för" del 2 är alltså att agera proffsfotograf åt flickvännen när hon motionerar sina icke så odörfria brundjur.
Och nu, över till något helt annat!
Jag är nu inne på tredje inlägget där jag snörvlar över vårt avlidna internet. Klipsk som jag är kom jag ju på imorse att det kanske vore rätt praktiskt att ha internet nu när högen med räkningar ska betalas. Seriously, hur gjorde man innan internetbanken introducerades för mänskligheten?
Aaja, det löser sig, sa kärringen som sket i badkaret.
Eftersom jag nu gör ett tappert försök att utnyttja bloggappen så bjuder jag på en bild som alla redan har sett.
"Bullen tigger äckliga popcorn" made by Agata el fantastico Johansson (snart Hovek, om några år eller så)
Eftersom denna fråga alltid kommer upp så tänker jag besvara den innan jag hinner få den.
Bullen är alltså en blandras Labrador/Golden Retriever/Bearded Collie/Engelsk Bulldog.
Med andra ord, en kossafärgad Labrador på steroider.
Biff o sådär
Jag har härmed överbevisat världen att bantning är överskattat.
På tal om mina fyrbeningar så har alla lyckats sköta sig helt top notch idag!
Med detta sagt tänker jag nu beklaga mig över att jag är trött som en sketen neandertalare och kroppen mår som rispudding.
Det gjorde jag genom att släppa ut hästdjuren, mocka ett ton skit och motionera tre djur med nada innehåll i magsäcken.
Så till alla er tjocksmockar där ute: Det bästa ni kan göra är att dissa alla bantningskurer och diverse piller och skaffa er häst istället! Då kommer ni varken hinna eller orka slänga i er någon föda.
Med ett dagligt kaloriintag på 200 och 3 timmar sömn per 24 timmar så lär ni få en fin anorektisk kropp fortfare än ett barn i Afrika dör av Aids.
På tal om mina fyrbeningar så har alla lyckats sköta sig helt top notch idag!
MonAmie släpade jag med mig ut i skogen. Redan 50 m från stallet klargjorde hon för mig att hon tänker då inte gå en endaste meter till. Fem protester senare kunde vi ta oss vidare och gled på en räkmacka hela den resterande vägen.
Det största hindret vi mötte var ett klädstreck fullt med groteskt fula rosa klädesplagg och jag kan ärligt talat inte avgöra vem av oss som blev mest rädd.
Piraat fick komma ut på sin skrittdebut och även om han har förlorat all kontroll över sin kropp så får han faktiskt en liten guldstjärna han med. Tack gode buddha att vi slapp hans klassiska psykanfall, även om jag faktiskt fick plocka upp han från diket ett par gånger (vad han nu skulle där och göra).
Bullen å andra sidan var inte särskilt märkvärdig och skötte sina rutiner rätt bra genom att trampa i sitt eget bajs, kissa på en unges cykel och skrämma det sista lilla möjliga livet ur ett gäng efterblivna.
Med detta sagt tänker jag nu beklaga mig över att jag är trött som en sketen neandertalare och kroppen mår som rispudding.
Som toppen på snoppen tänkte jag bjuda på ett par skitkvalitiva bilder på brundjuren från idag, det tänkte dock inte blogg.se så jag skiter i det jag med.
Kufnonsens har återuppstått
Det har varit måttligt störande att bloggen har legat nere, särskilt med tanke på att den har gjort det helt i onödan.
Mejlade till dom ansvariga på blogg.se, förklarade läget och hotade givetvis med att byta bloggdomän om dom inte åtgärdade problemet omedelbart.
Tro det eller ej men redan efter fem minuter hade jag fått svar och bloggen var aktiv igen.
Deras svar löd dock såhär...
"Hej!
Då har din blogg fastnat i spamfiltret.
För att undvika detta så länka inte till utländska sidor, eller posta inte flera länkar i varje inlägg. Likaså lägg bara upp bilder som du fotat själv och kopiera inte heller in text från andra sidor, utan skriv direkt i inläggsfältet. Tänk på att det står i användarvillkoren att allt publicerat material måste vara på något av de nordiska språken, eller engelska.
Din blogg kan automatiskt låsas igen om du inte är försiktigt med det. T.ex bilder som du inte fotat eller skapat själv. Likaså länkar till t.ex ryska sidor eller andra.
Nu bör din blogg fungera att se igen, om inte så töm din webbläsares cache för då har webbläsaren sparat vidare-hänvisningen."
Sjukt inavlad anledning till att spärra bloggen då i princip alla bilder i min blogg är fotade av mig själv personligen och så vitt jag vet så har jag aldrig länkat till någon rysk mjukporr heller för den delen.
Hur som helst så ska allting vara åtgärdat och bloggen är härmed fullt fungerande igen!
Tänkte därför fira detta med att skriva ett löjligt inlägg om hur mycket jag älskar livet just nu. Dessvärre kollade jag min lönespecifikation i samma veva som jag bråkade med blogg.se så ni får nöja er med ännu ett fantastiskt klagoinlägg. Jag kommer helt enkelt få leva på luft och kärlek hela denna härliga månad, möjligtvis kan jag kanske föräta mig lite på Max hår. Det har han så gott om att jag lär klara mig hela året ut...
Nej så illa är det förhoppningsvis inte, dock hade jag ju gärna önskat att bilskatten och alla hutlöst dyra klinikräkningar inte hade ploppat upp i brevlådan samtidigt. Vilken tur då att plåtlådan måste lagas omgående, vore ju tråkigt om alla utgifter spred ut sig lite under året.
Fast lite glädjande besked har jag ju allt att bjuda på!
Mitt stora gipsade brundjur är fortfarande stort, men inte gipsat!
Det i sin tur innebär att han är redo för igångsättning.
Fast jag kan för allt i världens inte förstå hur veterinärerna tänkte när dom sa att hästkraken ska fortsätta gå i sjukhage under hela månaden som han ska skrittas.
Jag menar liksom, understimulerad häst inom 3x3 m under 23,50 timmar ska under 10 min skritta lugnt utomhus. Do the math.
För övrigt kan ni räkna med att uppdateringen lär bli lite slow den kommande tiden. Vårt mobila bredband har tagit farväl till jordelivet vilket betyder att jag nu får förlita mig på kommunikationsmanicken. Och eftersom blogg.se-appen såg till att få bloggen spärrad efter första och sista gången som jag uppdaterade från den så lär jag knappast bli någon flitig användare av den.
Tjoflöjt!
Mejlade till dom ansvariga på blogg.se, förklarade läget och hotade givetvis med att byta bloggdomän om dom inte åtgärdade problemet omedelbart.
Tro det eller ej men redan efter fem minuter hade jag fått svar och bloggen var aktiv igen.
Deras svar löd dock såhär...
"Hej!
Då har din blogg fastnat i spamfiltret.
För att undvika detta så länka inte till utländska sidor, eller posta inte flera länkar i varje inlägg. Likaså lägg bara upp bilder som du fotat själv och kopiera inte heller in text från andra sidor, utan skriv direkt i inläggsfältet. Tänk på att det står i användarvillkoren att allt publicerat material måste vara på något av de nordiska språken, eller engelska.
Din blogg kan automatiskt låsas igen om du inte är försiktigt med det. T.ex bilder som du inte fotat eller skapat själv. Likaså länkar till t.ex ryska sidor eller andra.
Nu bör din blogg fungera att se igen, om inte så töm din webbläsares cache för då har webbläsaren sparat vidare-hänvisningen."
Sjukt inavlad anledning till att spärra bloggen då i princip alla bilder i min blogg är fotade av mig själv personligen och så vitt jag vet så har jag aldrig länkat till någon rysk mjukporr heller för den delen.
Hur som helst så ska allting vara åtgärdat och bloggen är härmed fullt fungerande igen!
Tänkte därför fira detta med att skriva ett löjligt inlägg om hur mycket jag älskar livet just nu. Dessvärre kollade jag min lönespecifikation i samma veva som jag bråkade med blogg.se så ni får nöja er med ännu ett fantastiskt klagoinlägg. Jag kommer helt enkelt få leva på luft och kärlek hela denna härliga månad, möjligtvis kan jag kanske föräta mig lite på Max hår. Det har han så gott om att jag lär klara mig hela året ut...
Nej så illa är det förhoppningsvis inte, dock hade jag ju gärna önskat att bilskatten och alla hutlöst dyra klinikräkningar inte hade ploppat upp i brevlådan samtidigt. Vilken tur då att plåtlådan måste lagas omgående, vore ju tråkigt om alla utgifter spred ut sig lite under året.
Fast lite glädjande besked har jag ju allt att bjuda på!
Mitt stora gipsade brundjur är fortfarande stort, men inte gipsat!
Det i sin tur innebär att han är redo för igångsättning.
Fast jag kan för allt i världens inte förstå hur veterinärerna tänkte när dom sa att hästkraken ska fortsätta gå i sjukhage under hela månaden som han ska skrittas.
Jag menar liksom, understimulerad häst inom 3x3 m under 23,50 timmar ska under 10 min skritta lugnt utomhus. Do the math.
För övrigt kan ni räkna med att uppdateringen lär bli lite slow den kommande tiden. Vårt mobila bredband har tagit farväl till jordelivet vilket betyder att jag nu får förlita mig på kommunikationsmanicken. Och eftersom blogg.se-appen såg till att få bloggen spärrad efter första och sista gången som jag uppdaterade från den så lär jag knappast bli någon flitig användare av den.
Tjoflöjt!
Jag är inte bitter
Eller jo, men bara lite i kanten...
Jag beundrar Max för hur han orkar dras med mina "allt går åt helvete"anfall. Förstår faktiskt inte hur han lyckas hålla sig så lugn och fin när jag ringer han på jobbet i panik och spottar, fräser och svär över att inget går som jag vill. En eloge till han!
Imorse hände alltså detta ännu en gång.
Plåtlådan bråkade vilket innebär att vi aldrig kom iväg till kliniken. Självklart kunde vi inte få någon senare tid idag vilket i sin tur innebär att vi får åka imorgon istället, vilket i sin tur innebär att jag på något vänster måste få ledigt från jobbet. Skit också.
Nog med gnäll nu.
På tal om något helt annat så har jag och Max kommit fram till att skjuta upp husköpet på obestämd tid. Visst vore det helt fantastiskt roligt med egen gård men vi har ju trots allt hela livet på oss och vi behöver inte köpa det första bästa huset som faller oss i smaken. Även om huset vi har kollat på har alla fina förutsättningar som man kan tänka sig...
Istället tar vi tag i renoveringen av lägenheten, eller ja, renovering är väl att ta i men lite nya golv och tapeter blir det iallafall :)
Ni får förresten ursäkta den helkassa uppdateringen men vårt internet har bestämt sig för att ta semester på obestämd tid och eftersom bloggappen är så förbannat osamarbetsvillig så får uppdateringen helt enkelt ligga på latsidan.
Bjuder på några skitkvalitiva IPhonebilder på mina findjur sålänge.
Den extremt gula bilden föreställer dock inget findjur utan en gigantiskt spindel på steroider som gav mig en halv hjärtinfarkt i sadelkammaren.
What's up! eller ja, down.
Dags för en mindre uppdatering kanske?
Bloggen ligger på latsidan, av den enkla anledning att jag har noll motivation till att blotta mitt (för tillfället) pisstråkiga liv för er.
Anledningen till min döda motivation är ingen mindre än mitt kära brundjur. Piraat ofc.
Få verkar ha missat att något är fel men jag har inte orkat bry mig om att komma ut med någon information, men nu har jag lite dötid över så jag kan lika gärna passa på att förklara hur saker och ting ligger till.
1 mars åkte jag in till kliniken med en mystiskt halt häst.
Eftersom ingen distriktsveterinär hade lyckats få ordning på det hela så var det minst sagt på tiden.
Efter en massa springande, böjprov, klämmande med visitertången och lite skrapande kunde vi konstatera att häststackarn hade ett stort hål rakt in i strålen.
Efter lite mer skrapande och grävande kunde vi dra ut en 2-3cm lång pinne ut från strålen, därav hålet.
Eftersom pinnen satt så fruktansvärt djupt var det raka vägen vidare till röntgen. Tack och lov hade inte hovbenet tagit någon skada.
Dessvärre hade pinnen orsakat en enorm infektion så lyckan varade inte länge innan vi släpade in Piraat till undersökningsrummet där veterinärerna fick göra en smått akut stående operation.
De skar bort hela strålen men tvingades lämna kvar lite infekterad vävnad eftersom det annars skulle bli på tok för jobbigt för Piraat med tanke på smärtan.
Sen på med gips så var vi redo för hemfärd och fyra dagar boxvila.
5 mars, återbesök.
Igår hade hältan minskat betydligt. Han har visserligen knappt varit halt under hela boxvilan och vi har även lyckats undvika någon feber.
De skar bort (vad jag hoppas var) den sista infekterade vävnaden och så på med gips igen.
Denna gången vågade jag mig på att kolla på när dom skar. Sist var jag både blödig, äckelmagad och satt mest med gråten i halsen för att allt kändes så jävla hopplöst.
Ett litet ljus i det stora hela är att Piraat får gå ut i hage 1-2 timmar om dagen!
Visserligen i en minimal sådan, med döklumpig påse på hoven och full uppsikt under tiden men vad gör det?! Han får ju gå ut i hage!
På fredag styr vi kosan mot kliniken för ännu ett kärt återbesök och jag hoppas på fina framsteg även då för nu får dunderklumpen bannemig bli frisk, sådetså!
Bloggen ligger på latsidan, av den enkla anledning att jag har noll motivation till att blotta mitt (för tillfället) pisstråkiga liv för er.
Anledningen till min döda motivation är ingen mindre än mitt kära brundjur. Piraat ofc.
Få verkar ha missat att något är fel men jag har inte orkat bry mig om att komma ut med någon information, men nu har jag lite dötid över så jag kan lika gärna passa på att förklara hur saker och ting ligger till.
1 mars åkte jag in till kliniken med en mystiskt halt häst.
Eftersom ingen distriktsveterinär hade lyckats få ordning på det hela så var det minst sagt på tiden.
Efter en massa springande, böjprov, klämmande med visitertången och lite skrapande kunde vi konstatera att häststackarn hade ett stort hål rakt in i strålen.
Efter lite mer skrapande och grävande kunde vi dra ut en 2-3cm lång pinne ut från strålen, därav hålet.
Eftersom pinnen satt så fruktansvärt djupt var det raka vägen vidare till röntgen. Tack och lov hade inte hovbenet tagit någon skada.
Dessvärre hade pinnen orsakat en enorm infektion så lyckan varade inte länge innan vi släpade in Piraat till undersökningsrummet där veterinärerna fick göra en smått akut stående operation.
De skar bort hela strålen men tvingades lämna kvar lite infekterad vävnad eftersom det annars skulle bli på tok för jobbigt för Piraat med tanke på smärtan.
Sen på med gips så var vi redo för hemfärd och fyra dagar boxvila.
5 mars, återbesök.
Igår hade hältan minskat betydligt. Han har visserligen knappt varit halt under hela boxvilan och vi har även lyckats undvika någon feber.
De skar bort (vad jag hoppas var) den sista infekterade vävnaden och så på med gips igen.
Denna gången vågade jag mig på att kolla på när dom skar. Sist var jag både blödig, äckelmagad och satt mest med gråten i halsen för att allt kändes så jävla hopplöst.
Ett litet ljus i det stora hela är att Piraat får gå ut i hage 1-2 timmar om dagen!
Visserligen i en minimal sådan, med döklumpig påse på hoven och full uppsikt under tiden men vad gör det?! Han får ju gå ut i hage!
På fredag styr vi kosan mot kliniken för ännu ett kärt återbesök och jag hoppas på fina framsteg även då för nu får dunderklumpen bannemig bli frisk, sådetså!
Ynkligt
Saker och ting gick knappast som planerat när en värstingbacillusk bestämde sig för att ersätta min superhurtiga kropp med ett snorfyllt huvud, regelbundna feberanfall och muskelömhet from hell.
Detta innebär alltså att det aldrig blev något klinikbesök igår. Istället fick jag boka om det till imorgon. Dessvärre kunde vi inte få någon ny tid på Särö förrän vecka 10 så det får bli en tripp till Ale istället i hopp om att dom håller samma standard som Särö. Personalen verkar iallafall vara jättetrevlig och anläggningen ser fin ut så nu får vi bara hoppas på lite värdig hjälp.
Tack och lov lyckades jag åtminstone komma iväg till bilprovningen. Dock mindre kul med 6 anmärkningar och en "bra att veta". Ny bil? Jatack!
Nej, plåtlådan får helt enkelt hålla kvar sig i livet tills den dag jag vinner på triss, vilket lär bli typ, aldrig?
Men för att bryta denna negativa röda tråd i inlägget så tänker jag nu dela med mig av mina fina mässfynd, bättre sent än aldrig som man brukar säga.
Eskadron Dralontäcke 600kr (ord.pris 1200kr)
2 st Amigo Hero 6 ofodrade regntäcken 499kr/st (ord.pris 529kr/st)
Bilden gör inte färgerna rättvisa. Det vänstra är brunt med röda detaljer och det högra är mörkgrått med blå detaljer.
Sadelgjord 298kr
Benskydd Veredus Olympic 700kr (ord.pris 990kr)
Naturborste Borstiq farm 90kr (ord.pris 120kr)
Detta innebär alltså att det aldrig blev något klinikbesök igår. Istället fick jag boka om det till imorgon. Dessvärre kunde vi inte få någon ny tid på Särö förrän vecka 10 så det får bli en tripp till Ale istället i hopp om att dom håller samma standard som Särö. Personalen verkar iallafall vara jättetrevlig och anläggningen ser fin ut så nu får vi bara hoppas på lite värdig hjälp.
Tack och lov lyckades jag åtminstone komma iväg till bilprovningen. Dock mindre kul med 6 anmärkningar och en "bra att veta". Ny bil? Jatack!
Nej, plåtlådan får helt enkelt hålla kvar sig i livet tills den dag jag vinner på triss, vilket lär bli typ, aldrig?
Men för att bryta denna negativa röda tråd i inlägget så tänker jag nu dela med mig av mina fina mässfynd, bättre sent än aldrig som man brukar säga.
Eskadron Dralontäcke 600kr (ord.pris 1200kr)
2 st Amigo Hero 6 ofodrade regntäcken 499kr/st (ord.pris 529kr/st)
Bilden gör inte färgerna rättvisa. Det vänstra är brunt med röda detaljer och det högra är mörkgrått med blå detaljer.
Sadelgjord 298kr
Benskydd Veredus Olympic 700kr (ord.pris 990kr)
Naturborste Borstiq farm 90kr (ord.pris 120kr)
back to reality
Min lördag blev tokfin och jag insåg en hel del saker. Bl.a hur mycket jag hade saknat Tora, att jag på tok för sällan befinner mig utanför stall och jobbväggarna och hur mycket prylar en häst egentligen behöver. Eller ja, två i detta fall.
Hur som helst så var mässan toppen! Trots att jag spräckte min budget med ett par hundralappar så kan jag glädja mig med att allt inhandlades till fina mässpriser och jag höll mig till min "måste ha"lista. Alltså inga spontana skitköp :) Vill ni se fynden så får ni hojta till, lägger inte upp dom frivilligt eftersom jag tvivlar på att mina tre tappra läsare är särskilt intresserade...
Men åter till vardagen...
Fyfan vad jag har blivit tråkig. Vad har hänt med den Agata som kravlade sig upp barbacka på stordjuret kl 5 på morgonen och skrittade ut på lång tygel i 2,5 timmar, som satt uppe på nätterna med helt fantastiska människor och kollade på sjuka grejer på nätet, som cyklade iväg på sena kvällen och pallade jordgubbar med samma fantastiska människor?
Jag saknar en sinnessjuk massa människor, egentligen saknar jag väl mest mitt liv som det såg ut för 2 år sen. Nuförtiden blir det väl mest ett "tja" på facebookchatten, that's it.
Antar att det är såhär det är att växa upp. När man går upp kl 6 på morgonen, somnar vid 12-1 på natten och varenda timme därimellan är fylld med tidspress, hästar och jobb. Och när man väl har en ledig dag över så ska man ta tag i alla viktiga samtal, ett besök hos sjukgymnasten, massa ärenden och möjligtvis hinna spendera ett par timmar extra i stallet. Önskar mina dygn hade åtminstone någon timme extra.
Nu är jag iallafall ledig ett par dagar. Har idag ringt ett par viktiga samtal, bråkat med 3 (i vanlig ordning) och betalat räkningar, skulle vart iväg och hämtat foder med det blev aldrig av pga av deras idiotiska öppettider.
Dom resterande timmarna tänkte jag spendera i stallet, det får bli en sväng med MonAmie och Piraat får nöja sig med lite pyssel.
Imorgon bär det av till kliniken. Klumpen i magen börjar bli olidligt stor och jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt. Piraat verkar dock väldigt oberörd och hältan hindrar honom knappast från att busa friskt i hagen. Men nej, jag ska inte börja spekulera en massa i detta, överlåter detta till veterinären imorgon. Jag vill bara ha lite goda besked för en gång skull.
Tur är väl att min plåtlåda ska få sin dödsdom innan klinikbesöket imorgon, alltid bra att ha något kul att se fram emot...
Nej så illa är det väl kanske inte men den ska hur som helst in på besiktning imorgon f.m och som det ser ut nu så lär den knappast gå igenom med blanka papper.
Varningslampan för bromsarna blinkar till lite fint då och då och eftersom det inte sitter några slitagevarnare på bilen så lär det ju knappast vara på grund av det. Känns jättetryggt :)))
Nu skiter jag i detta, ciao!
Hur som helst så var mässan toppen! Trots att jag spräckte min budget med ett par hundralappar så kan jag glädja mig med att allt inhandlades till fina mässpriser och jag höll mig till min "måste ha"lista. Alltså inga spontana skitköp :) Vill ni se fynden så får ni hojta till, lägger inte upp dom frivilligt eftersom jag tvivlar på att mina tre tappra läsare är särskilt intresserade...
Men åter till vardagen...
Fyfan vad jag har blivit tråkig. Vad har hänt med den Agata som kravlade sig upp barbacka på stordjuret kl 5 på morgonen och skrittade ut på lång tygel i 2,5 timmar, som satt uppe på nätterna med helt fantastiska människor och kollade på sjuka grejer på nätet, som cyklade iväg på sena kvällen och pallade jordgubbar med samma fantastiska människor?
Jag saknar en sinnessjuk massa människor, egentligen saknar jag väl mest mitt liv som det såg ut för 2 år sen. Nuförtiden blir det väl mest ett "tja" på facebookchatten, that's it.
Antar att det är såhär det är att växa upp. När man går upp kl 6 på morgonen, somnar vid 12-1 på natten och varenda timme därimellan är fylld med tidspress, hästar och jobb. Och när man väl har en ledig dag över så ska man ta tag i alla viktiga samtal, ett besök hos sjukgymnasten, massa ärenden och möjligtvis hinna spendera ett par timmar extra i stallet. Önskar mina dygn hade åtminstone någon timme extra.
Nu är jag iallafall ledig ett par dagar. Har idag ringt ett par viktiga samtal, bråkat med 3 (i vanlig ordning) och betalat räkningar, skulle vart iväg och hämtat foder med det blev aldrig av pga av deras idiotiska öppettider.
Dom resterande timmarna tänkte jag spendera i stallet, det får bli en sväng med MonAmie och Piraat får nöja sig med lite pyssel.
Imorgon bär det av till kliniken. Klumpen i magen börjar bli olidligt stor och jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt. Piraat verkar dock väldigt oberörd och hältan hindrar honom knappast från att busa friskt i hagen. Men nej, jag ska inte börja spekulera en massa i detta, överlåter detta till veterinären imorgon. Jag vill bara ha lite goda besked för en gång skull.
Tur är väl att min plåtlåda ska få sin dödsdom innan klinikbesöket imorgon, alltid bra att ha något kul att se fram emot...
Nej så illa är det väl kanske inte men den ska hur som helst in på besiktning imorgon f.m och som det ser ut nu så lär den knappast gå igenom med blanka papper.
Varningslampan för bromsarna blinkar till lite fint då och då och eftersom det inte sitter några slitagevarnare på bilen så lär det ju knappast vara på grund av det. Känns jättetryggt :)))
Nu skiter jag i detta, ciao!
ah fast ne
Befinner mig på das jobb i skrivandets stund och försöker klura ut hur jag ska lyckas döda dom tre återstående timmarna på snabbast möjliga sätt.
Stort jävla tack till mig själv iallafall som gick upp före tuppen (förmodligen innan nattugglorna ens hann gå o lägga sig) och tog hand om brundjuren. Vore ju piss i röva om jag hade behövt klappa på dom efter jobbet för då vill jag faktiskt bara hem och dö.
För övrigt så taggar jag jävel inför imorgon! Peppar så det pirrar i brallan för ärligt talat, vad är egentligen roligare än att slösa pengar på skit som man egentligen inte ens behöver?! Wööööh wop wop osv.
Y'all get my point!
Som om inte evangemanget i sig är amazing enough så får jag ju även sällskap av ingen mindre än Torasnora som jag för övrigt inte har träffat sen typ sekelskiftet. Feint!
Med detta sagt tänker jag nu återgå till att tjäna slantar. Ni suger på att kommentera osv.
Stort jävla tack till mig själv iallafall som gick upp före tuppen (förmodligen innan nattugglorna ens hann gå o lägga sig) och tog hand om brundjuren. Vore ju piss i röva om jag hade behövt klappa på dom efter jobbet för då vill jag faktiskt bara hem och dö.
För övrigt så taggar jag jävel inför imorgon! Peppar så det pirrar i brallan för ärligt talat, vad är egentligen roligare än att slösa pengar på skit som man egentligen inte ens behöver?! Wööööh wop wop osv.
Y'all get my point!
Som om inte evangemanget i sig är amazing enough så får jag ju även sällskap av ingen mindre än Torasnora som jag för övrigt inte har träffat sen typ sekelskiftet. Feint!
Med detta sagt tänker jag nu återgå till att tjäna slantar. Ni suger på att kommentera osv.
klåda
Utan tvekan mitt bästa val av rubrik hittills.
- Det blir 1684 kr
- Tack
Vilken mentalt invalid människa tackar för att betala?
Jo, tydligen majoriteten av mina kunder. Sick.
Anywayz...
Jag spinner vidare på mitt inlägg á la Gbgshopping eftersom jag just insåg att det kanske vore ett smart val att plocka bort några hästprylar från listan och peta dit en störtkruka istället.
Min Gamla (som egentligen inte är särskilt uråldrig) verkar ha gjort sitt här i livet efter en spark i bakhuvudet, en flygtur in i ridhusväggen och en minst sagt ypperligt snygg störtdykning rakt ner i marken med huvudet före.
Kan ju även tillägga att jag har råkat tappa den i stallgolvet ett dussin gånger men det kan vi klassa som oväsentligt.
För att sammanfatta det hela: "Man ska köpa ny hjälm efter varje smäll" in my ass. Vem fan har råd?
Men nu när mitt inre snåla jag har siktat in sig på en ny hjälm inom åtminstone det närmaste året så passar det ju rätt fint att det precis har kommit ut en superflashig uppföljare till min gammelkruka. Dessvärre är den även 500 deprimerande slantar dyrare.
VS 
le gammal le ny
Annars har jag på senare tid utvecklat en stark "måste ha annars tar jag livet av mig"kärlek för den svarta GPA tone in tone. Men att lägga 6.000 riksdaler på en störtkruka känns inte särskilt aktuellt, inte förrän jag har skaffat mig mentalt stabila hästar.
le jävligt dyr
- Det blir 1684 kr
- Tack
Vilken mentalt invalid människa tackar för att betala?
Jo, tydligen majoriteten av mina kunder. Sick.
Anywayz...
Jag spinner vidare på mitt inlägg á la Gbgshopping eftersom jag just insåg att det kanske vore ett smart val att plocka bort några hästprylar från listan och peta dit en störtkruka istället.
Min Gamla (som egentligen inte är särskilt uråldrig) verkar ha gjort sitt här i livet efter en spark i bakhuvudet, en flygtur in i ridhusväggen och en minst sagt ypperligt snygg störtdykning rakt ner i marken med huvudet före.
Kan ju även tillägga att jag har råkat tappa den i stallgolvet ett dussin gånger men det kan vi klassa som oväsentligt.
För att sammanfatta det hela: "Man ska köpa ny hjälm efter varje smäll" in my ass. Vem fan har råd?
Men nu när mitt inre snåla jag har siktat in sig på en ny hjälm inom åtminstone det närmaste året så passar det ju rätt fint att det precis har kommit ut en superflashig uppföljare till min gammelkruka. Dessvärre är den även 500 deprimerande slantar dyrare.
VS 
le gammal le ny
Annars har jag på senare tid utvecklat en stark "måste ha annars tar jag livet av mig"kärlek för den svarta GPA tone in tone. Men att lägga 6.000 riksdaler på en störtkruka känns inte särskilt aktuellt, inte förrän jag har skaffat mig mentalt stabila hästar.
le jävligt dyr
En motivationshöjare
Äntligen har bloggen fått en värdig design!
För att ni inte ska tro att jag är fullkomligt tekniskt handikappad så kan jag glädja er med att jag åtminstone pysslade ihop headern på egen hand.
Stilmallen, diverse kodpyssel och själva ditsättningen av headern har universums snällaste Jennie fixat! (http://baaiizz.blogg.se/)
Guld värt!
Så från och med nu lär det bli lite roligare att blogga :)
För att ni inte ska tro att jag är fullkomligt tekniskt handikappad så kan jag glädja er med att jag åtminstone pysslade ihop headern på egen hand.
Stilmallen, diverse kodpyssel och själva ditsättningen av headern har universums snällaste Jennie fixat! (http://baaiizz.blogg.se/)
Guld värt!
Så från och med nu lär det bli lite roligare att blogga :)
Vuxenlivet
Jag tjatar jämt om hur mycket jag avskyr hela "Jag har flyttat hemifrån, tjänar egna pengar och måste därmed sköta mitt liv på egen hand"grejen. Och jag lär inte ändra åsikt inom den närmaste framtiden.
Gbg Horse Show drar igång imorgon och det finns nog inte en enda hästnörd i hela Sverige som inte pissar ner sig av glädje just nu. Ja, om man bortser från den dystra skaran som dessvärre missar hela spektaklet av diverse anledningar.
Själv tycker jag att showerna är överskattade och nöjer mig glatt med att trängas bland svettiga hästmänniskor i hopp om att hitta superfynd på den helt fantastiska mässan.
Jag missade mässan förra året, minns inte anledningen så jag har nog mest troligt förträngt den.
Det i sin tur innebär att jag har störtlängtat till årets svettiga trängseltillfälle!
Tyvärr verkar det som att jag kommer få beundra det på avstånd, dvs drunkna i forum och blogginlägg där alla frenetiskt delar med sig av bilder på sina fynd.
Detta beror såklart på alla "sjukt djur, sjuk bil, pissdyr stallhyra"utgifter som krockar och jag hade gärna önskat en nolla extra på min lönespecifikation.
Visst kan jag åka och skåda alla fynd, andas in svettatmosfären och armbåga mig fram ändå, men att åka till Eurohorse med endast en dammråtta i fickan är som att åka till ett horhus med spänd åderpåle utan några som helst pengar. Makes no sense med andra ord.
För att bevisa hur taggad jag var fram tills idag tänker jag nu dela med mig av min ihopknåpade shoppinglista som jag så glatt la ner en massa dötid på.
För att vara lite mer exakt (för de trögtänkta) så innehåller listan detta:
- Akton gelpadd (allt för att veterinären ska fortsätta överösa mig med beröm för hur fina ryggar mina hästar har)
- Amigo Hero regntäcken (till båda hästarna)
- Popocini bett (MonAmie)
- Brun dressyrnosgrimma (MonAmie)
- Bruna senskydd (MonAmie
- Tjockt fleecetäcke (MonAmie)
- Superflashigt halsband (dags för Bullen att bli lite bortskämd)
- Sprenger Dynamic RS ( har redan ett sånt men behöver en storlek mindre)
- Brun, lång sadelgjord (visste att jag hade glömt något...)
För att avrunda detta inlägg tänker jag nu visa er den största anledningen till att jag sorgligt nog missar mässan för andra året i rad.
Det finns visst en första gång för allt
Ja mina damer och herrar och kalladetvaduvill, min sjukt fula blogg har härmed fått sin första spamkommentar i form av "Hej! Snygg Blogg! :D Följa varann på bloglovin? :D".
Ja det var en "jag har inte ens hunnit bli byxmyndig" med en ful liten ponny. Tös, såklart.
Ärligt talat. Varför skulle jag intressera mig för en helt och hållet främmande människas liv? Och varför skulle denna helt främmande människa intressera sig för min designlösa, pisstråkiga blogg, fylld med 97% bittra inlägg om hur mycket jag hatar allt som denna planet kan erbjuda?
Så nej, kör upp dina spamkommentarer där solen inte skiner och lägg hellre din tid på att plugga lite grammatik, för efter en snabbtitt i bloggen ser jag att du lär behöva det. Stay in school osv.
Tillbaka till moi!
Min motivation har hittat hem! Något skamsen över att ha lämnat mig så plötsligt men vi kör på en forgive & forget denna gången. Jag är inte särskilt svårflörtad så en trerätters middag och lite bio lär lappa ihop vårt förhållande igen.
Hur som helst så tänkte jag nu dela med mig av en helt überfantastisk nyhet!
Detta är något som jag själv fick reda på för cirkus 2 veckor sen men har fått knipa käft av diverse anledningar, fram tills nu.
Det är nämligen så att min halvsugiga timanställning på NetonNet har gjort en uppgradering de luxe till en finfin vikariatanställning på 80 lika finfina procent!
Det må vara en piss i mississippi för de flesta men för mig som har panik över allt som har med vuxenliv och ekonomi att göra, så är detta en enorm lättnad.
Det är så fruktansvärt skönt med fast schema och självklart en stabilare inkomst vilken innebär att jag äntligen kommer få in lite rutin i livet.
Även på hästfronten har det lättat!
Idag är nämligen dagen som Piraat ska få slippa sin silverklumpfot. Dvs ett omslag gjort av bandage och silvertejp som veterinären glatt tog sig friheten att lämna en faktura på 1200kr för. Det tackar vi för!
MonAmie å andra sidan, hon ska ingenstans! Efter många om och men kom jag nämligen fram till att jag kan ha två hästar och jag ska ha två hästar.
Jag har ju trots allt börjat med regelbundna besök hos sjukgymnasten, har morfintabletter i nödfall och vem vet, nu när inkomsten ökar så kanske jag till och med kan unna mig ett pissdyrt besök hos naprapaten då och då.
Nu vill jag bara ha vår, sen kan jag känna mig nöjd :)
Gbg Horse Show drar igång imorgon och det finns nog inte en enda hästnörd i hela Sverige som inte pissar ner sig av glädje just nu. Ja, om man bortser från den dystra skaran som dessvärre missar hela spektaklet av diverse anledningar.
Själv tycker jag att showerna är överskattade och nöjer mig glatt med att trängas bland svettiga hästmänniskor i hopp om att hitta superfynd på den helt fantastiska mässan.
Jag missade mässan förra året, minns inte anledningen så jag har nog mest troligt förträngt den.
Det i sin tur innebär att jag har störtlängtat till årets svettiga trängseltillfälle!
Tyvärr verkar det som att jag kommer få beundra det på avstånd, dvs drunkna i forum och blogginlägg där alla frenetiskt delar med sig av bilder på sina fynd.
Detta beror såklart på alla "sjukt djur, sjuk bil, pissdyr stallhyra"utgifter som krockar och jag hade gärna önskat en nolla extra på min lönespecifikation.
Visst kan jag åka och skåda alla fynd, andas in svettatmosfären och armbåga mig fram ändå, men att åka till Eurohorse med endast en dammråtta i fickan är som att åka till ett horhus med spänd åderpåle utan några som helst pengar. Makes no sense med andra ord.
För att bevisa hur taggad jag var fram tills idag tänker jag nu dela med mig av min ihopknåpade shoppinglista som jag så glatt la ner en massa dötid på.
För att vara lite mer exakt (för de trögtänkta) så innehåller listan detta:
- Akton gelpadd (allt för att veterinären ska fortsätta överösa mig med beröm för hur fina ryggar mina hästar har)
- Amigo Hero regntäcken (till båda hästarna)
- Popocini bett (MonAmie)
- Brun dressyrnosgrimma (MonAmie)
- Bruna senskydd (MonAmie
- Tjockt fleecetäcke (MonAmie)
- Superflashigt halsband (dags för Bullen att bli lite bortskämd)
- Sprenger Dynamic RS ( har redan ett sånt men behöver en storlek mindre)
- Brun, lång sadelgjord (visste att jag hade glömt något...)
För att avrunda detta inlägg tänker jag nu visa er den största anledningen till att jag sorgligt nog missar mässan för andra året i rad.
Ja det var en "jag har inte ens hunnit bli byxmyndig" med en ful liten ponny. Tös, såklart.
Ärligt talat. Varför skulle jag intressera mig för en helt och hållet främmande människas liv? Och varför skulle denna helt främmande människa intressera sig för min designlösa, pisstråkiga blogg, fylld med 97% bittra inlägg om hur mycket jag hatar allt som denna planet kan erbjuda?
Så nej, kör upp dina spamkommentarer där solen inte skiner och lägg hellre din tid på att plugga lite grammatik, för efter en snabbtitt i bloggen ser jag att du lär behöva det. Stay in school osv.
Tillbaka till moi!
Min motivation har hittat hem! Något skamsen över att ha lämnat mig så plötsligt men vi kör på en forgive & forget denna gången. Jag är inte särskilt svårflörtad så en trerätters middag och lite bio lär lappa ihop vårt förhållande igen.
Hur som helst så tänkte jag nu dela med mig av en helt überfantastisk nyhet!
Detta är något som jag själv fick reda på för cirkus 2 veckor sen men har fått knipa käft av diverse anledningar, fram tills nu.
Det är nämligen så att min halvsugiga timanställning på NetonNet har gjort en uppgradering de luxe till en finfin vikariatanställning på 80 lika finfina procent!
Det må vara en piss i mississippi för de flesta men för mig som har panik över allt som har med vuxenliv och ekonomi att göra, så är detta en enorm lättnad.
Det är så fruktansvärt skönt med fast schema och självklart en stabilare inkomst vilken innebär att jag äntligen kommer få in lite rutin i livet.
Även på hästfronten har det lättat!
Idag är nämligen dagen som Piraat ska få slippa sin silverklumpfot. Dvs ett omslag gjort av bandage och silvertejp som veterinären glatt tog sig friheten att lämna en faktura på 1200kr för. Det tackar vi för!
MonAmie å andra sidan, hon ska ingenstans! Efter många om och men kom jag nämligen fram till att jag kan ha två hästar och jag ska ha två hästar.
Jag har ju trots allt börjat med regelbundna besök hos sjukgymnasten, har morfintabletter i nödfall och vem vet, nu när inkomsten ökar så kanske jag till och med kan unna mig ett pissdyrt besök hos naprapaten då och då.
Nu vill jag bara ha vår, sen kan jag känna mig nöjd :)
