Årsresume de luxe
2011 var sjukt. Nuff said.
Nej men en halvtaskig sammanfattning kan ni väl få (i streckform, såklart)
"Privatlivet"
- Max blev min andra halva i början av året och sen dess har vi hängt ihop som två tummar i en röv, på heltid.
- I samma veva blev jag helt plötsligt sambo, fick panik och blev tvungen att inse att jag faktiskt inte är 12 bast längre. Nu för tiden känns det dock rätt chill.
- Jag fyllde 19, fullkomligt meningslöst om jag får säga det själv.
- Fick en jobbig och väldigt livsomvälvande diagnos gällande mitt nack/ryggparti men bestämde mig för att fortsätta med livet i samma veva som jag alltid har gjort.
- Den vita hatten besudlade mitt hår och jag tvingades klämma på mig en klänning för första gången sen jag var typ 5, det var nämligen studentdags! Överlycklig, panikslagen och smått genomfrusen tog jag ett av dom största kliven in i vuxenlivet.
- Hann knappt smälta det faktum att skolan faktiskt är över innan det blev dags att börja jobba.
- Jag och Max började gå i husköpartankar och kollade på vårt första hus, nu hoppas vi bara att allt går vägen.
"Hästfronten"
- Jag och Piraat utvecklades som ekipage med fina resultat.
- Trots min enorma hopprädsla fick vi fina lovord från både Svante Johansson, Lasse Parmler och även våra ordinarie tränare.
- Vi startade vår första "tävling", en liten Clear Round på hemmaplan. Pga min ryttarmiss blev det ingen rosett trots en felfri runda men lika glada var vi för det och jag flög på rosa moln i minst en vecka framöver.
- Dessvärre var Piraat mer sjuk/skadad än frisk under 2011 med Lymfangit, Luftvägsinfektion, tre omgångar av Sandkolik, spiktramp och diverse sårskador.
- I början av sommaren blev Piraat halt och vi åkte in till klinik där vi upptäckte kotledsinflammation. I samma veva fick vi reda på att han även har en kronisk förslitning i gaffelbandsfästet. Något som innebär att han förmodligen aldrig mer kommer hålla till något mer än promenadridning.
- Efter många om och men bestämde jag mig för att skaffa foderhäst och det var då MonAmie klev in i mitt liv.
Men nog om det. 2012 ska bli grymt. Punkt.
Nej men en halvtaskig sammanfattning kan ni väl få (i streckform, såklart)
"Privatlivet"
- Max blev min andra halva i början av året och sen dess har vi hängt ihop som två tummar i en röv, på heltid.
- I samma veva blev jag helt plötsligt sambo, fick panik och blev tvungen att inse att jag faktiskt inte är 12 bast längre. Nu för tiden känns det dock rätt chill.
- Jag fyllde 19, fullkomligt meningslöst om jag får säga det själv.
- Fick en jobbig och väldigt livsomvälvande diagnos gällande mitt nack/ryggparti men bestämde mig för att fortsätta med livet i samma veva som jag alltid har gjort.
- Den vita hatten besudlade mitt hår och jag tvingades klämma på mig en klänning för första gången sen jag var typ 5, det var nämligen studentdags! Överlycklig, panikslagen och smått genomfrusen tog jag ett av dom största kliven in i vuxenlivet.
- Hann knappt smälta det faktum att skolan faktiskt är över innan det blev dags att börja jobba.
- Jag och Max började gå i husköpartankar och kollade på vårt första hus, nu hoppas vi bara att allt går vägen.
"Hästfronten"
- Jag och Piraat utvecklades som ekipage med fina resultat.
- Trots min enorma hopprädsla fick vi fina lovord från både Svante Johansson, Lasse Parmler och även våra ordinarie tränare.
- Vi startade vår första "tävling", en liten Clear Round på hemmaplan. Pga min ryttarmiss blev det ingen rosett trots en felfri runda men lika glada var vi för det och jag flög på rosa moln i minst en vecka framöver.
- Dessvärre var Piraat mer sjuk/skadad än frisk under 2011 med Lymfangit, Luftvägsinfektion, tre omgångar av Sandkolik, spiktramp och diverse sårskador.
- I början av sommaren blev Piraat halt och vi åkte in till klinik där vi upptäckte kotledsinflammation. I samma veva fick vi reda på att han även har en kronisk förslitning i gaffelbandsfästet. Något som innebär att han förmodligen aldrig mer kommer hålla till något mer än promenadridning.
- Efter många om och men bestämde jag mig för att skaffa foderhäst och det var då MonAmie klev in i mitt liv.
Men nog om det. 2012 ska bli grymt. Punkt.
