<3
lever på gränsen
När man är uppvuxen med djur, köper sin alldeles egna hund som 12åring och blir officiellt hästtokig på heltid som 8åring, då är det minsann jäkligt lätt att förtränga det faktum att inom loppet av ett ögonblick kan dessa fyrbeningar se till att man hamnar på akuten.
MonAmie är så snäll i hanteringen att man ibland kan missta henne som hjärndöd. Detta snälla beteende blir dock som bortblåst så fort det blir hovslagardags och min vanligtvis så jättesnälla kuse förvandlas plötsligt till universums jävligaste hormonluder och vägrar låta hovslagaren att lyfta på hovarna utan att slita åt sig benen eller kasta sig framåt. Min hovslagare har tack och lov en femtioelva meter lång stubin och tålamod som skulle chocka även den mest härdade femtonbarnsmamman.
Igår kom dock droppen som fick bägaren att rinna över. Två verkade hovar senare tröttnade MonAmie på att stå still, tog så mycket sats hon kunde och kastade sig framåt i all världens kraft. När uppbindningslinorna tog stopp ändrade hon riktning och med samma kraft flög hon till höger och landade med hela sin framdel på hovslagarens stackars rygg. En riktigt jävla cparg hovslagare, en trasig hovslagarlåda och en skärrad, svettig häst senare var det lugnt. Det var tydligen detta som krävdes för att M skulle inse att hennes idiotiska dumheter inte lönar sig och den resterande tiden stod hon alldeles blickstilla. Så lugnt och stilla att vi till och med lyckades utrusta henne med sitt livs första bakskor! Homosapiens vs Hästjävel 1-0
en dyr pedikyr senare var alla ståltofflor på
bitter, mentalt utmattad häst (billig vid fototillfället)
Att ha en blogg är överskattat
Rubriken säger väl allt?
Den senaste tiden har jag spenderat min tid på allt annat än bloggen. Här kommer därför ett litet urplock utan någon som helst inbördesordning:
Jag och MonAmie har gjort barbackadebut. Hon brallade som en tok och jag kände mig som en femåring igen.
5 av 5 toasters!
Japp! Typ såhär jävla asakul är det
Jag har insett att alla dessa överflödiga fack i bilen har ett syfte trots allt. Detta är alltså Läkerolfacket.
Jag har skurat enorma mängder fågelanusinnehåll från både grimma och krubba. En av västkusten mindre charmiga sidor.
Jag och MonAmie har plaskat i havet. En av västkusten mestaste bästaste sidor.
Jag har återigen bevisat att kvinnan inte hör hemma i köket genom att skära mig i handflatan.
Jag har ridit lite till. Det är olidligt svårt att låta bli att galoppera i ultraspeed när kusen har en V8 i anus och vi har ridvägar som dessa.
Jag har femtioelva år efter alla andra upptäckt Ifånappen "Draw Something".
(Älskar min pojkvän som är lika perverst lagd som jag)
MonAmie och hennes bff har börjat gå ute dygnet runt. Det i sin tur innebär att jag i princip endast behöver åka till stallet för att rida. Sjukt jobbigt, verkligen...
Jag har chillat skiten ur det fina vädret. Tackar min ridklädsel för en fin bonnabränna sisådär 10e året i rad <3
MonAmies foderstat har fått en ordentlig makeover. Nöjd kuse, nöjd matte och en väldigt nöjd plånbok när jag till min stora glädje upptäckte att GeKås har börjat sälja vårt mirakelfoder till ett fabulöst pris!
Dör lite på min fina häst <3
Jag har genomlidit några icke så jävla torra dagar.
Jag har ridit lite till...
Givetvis har jag även spenderat en oändligt massa kvalitétstid med bubbas <3
Slutligen har jag för en gångs skull hunnit med lite tokigt "världensbästavänner"häng. Älskar't.
en förolämpning på sandlådenivå
Mon Amie har varit uppstallad i galtabäck i snart ett år och nu under sommarhalvåret älskar jag stället lite sådär extra mycket. Vi har supertrevliga grannar, fina ridvägar och alla campinggäster och stugägare hälsar glatt när man rider förbi. Att folk kör som idioter har blivit en vanesak.
Igår blev jag dock för första gången både chockad, upprörd och allt därimellan...
Vi skulle ner till havet och för att komma dit ska man rida på en lite större väg som går mellan några sommarhus. Mitt på vägen står en äldre man (50+) tillsammans med sin Asiatiska fru och tvättar bilen. När jag befinner mig ca 30 meter ifrån ropar han högt till mig "Kolla där kommer en hamburgare!" och jag konfronterar honom snabbt med att säga "Hamburgerskämtet är så gammalt att ingen har använt det sedan förra sekelskiftet. Är det inte lasangeskämt som gäller nu?". Han var nog knappast beredd på ett mothugg och blev genast sur varpå han började spotta och fräsa om att jag minsann inte får rida där!
Jag undrar bara, varför? Vad är det för ett jäkla miserabelt liv en människa har om denne tvunget måste ösa skit över en helt främmande person och dess livsstil?!
Jävlabajsanushormögelpiss.
Det gäller alla mina djur...
