.

Sitter i skrivandes stund och avnjuter min sista lunchrast för denna jobbvecka.
Och hur tråkigt det än må vara så får jag nog faktiskt erkänna att jag är för jävla pepp!
Detta beror med all säkerhet på att jag ska avnjuta min första lediga helg på två veckor, fint!
Detta i sin tur innebär att jag tänker utnyttja skiten ur detta fantastiska väder och förmodligen tvinga med mig min stackare till pojkvän till stallet för lite fotografering.

Jag har tidigare visat er på Facebook att "Vad pojkvänner är till för" del 1 innebär laga bilen, inte hans bil alltså utan den tekniskt handikappade flickvännens plåtlåda.
"Vad pojkvänner är till för" del 2 är alltså att agera proffsfotograf åt flickvännen när hon motionerar sina icke så odörfria brundjur.

Och nu, över till något helt annat!
Jag är nu inne på tredje inlägget där jag snörvlar över vårt avlidna internet. Klipsk som jag är kom jag ju på imorse att det kanske vore rätt praktiskt att ha internet nu när högen med räkningar ska betalas. Seriously, hur gjorde man innan internetbanken introducerades för mänskligheten?
Aaja, det löser sig, sa kärringen som sket i badkaret.

Eftersom jag nu gör ett tappert försök att utnyttja bloggappen så bjuder jag på en bild som alla redan har sett.
"Bullen tigger äckliga popcorn" made by Agata el fantastico Johansson (snart Hovek, om några år eller så)

Eftersom denna fråga alltid kommer upp så tänker jag besvara den innan jag hinner få den.
Bullen är alltså en blandras Labrador/Golden Retriever/Bearded Collie/Engelsk Bulldog.
Med andra ord, en kossafärgad Labrador på steroider.

Jag har härmed överbevisat världen att bantning är överskattat.

Det har varit måttligt störande att bloggen har legat nere, särskilt med tanke på att den har gjort det helt i onödan.

Mejlade till dom ansvariga på blogg.se, förklarade läget och hotade givetvis med att byta bloggdomän om dom inte åtgärdade problemet omedelbart.
Tro det eller ej men redan efter fem minuter hade jag fått svar och bloggen var aktiv igen.
Deras svar löd dock såhär...
"Hej!

Då har din blogg fastnat i spamfiltret.
För att undvika detta så länka inte till utländska sidor, eller posta inte flera länkar i varje inlägg. Likaså lägg bara upp bilder som du fotat själv och kopiera inte heller in text från andra sidor, utan skriv direkt i inläggsfältet. Tänk på att det står i användarvillkoren att allt publicerat material måste vara på något av de nordiska språken, eller engelska.

Din blogg kan automatiskt låsas igen om du inte är försiktigt med det. T.ex bilder som du inte fotat eller skapat själv. Likaså länkar till t.ex ryska sidor eller andra.

Nu bör din blogg fungera att se igen, om inte så töm din webbläsares cache för då har webbläsaren sparat vidare-hänvisningen."

Sjukt inavlad anledning till att spärra bloggen då i princip alla bilder i min blogg är fotade av mig själv personligen och så vitt jag vet så har jag aldrig länkat till någon rysk mjukporr heller för den delen.

Hur som helst så ska allting vara åtgärdat och bloggen är härmed fullt fungerande igen!

Tänkte därför fira detta med att skriva ett löjligt inlägg om hur mycket jag älskar livet just nu. Dessvärre kollade jag min lönespecifikation i samma veva som jag bråkade med blogg.se så ni får nöja er med ännu ett fantastiskt klagoinlägg. Jag kommer helt enkelt få leva på luft och kärlek hela denna härliga månad, möjligtvis kan jag kanske föräta mig lite på Max hår. Det har han så gott om att jag lär klara mig hela året ut...

Nej så illa är det förhoppningsvis inte, dock hade jag ju gärna önskat att bilskatten och alla hutlöst dyra klinikräkningar inte hade ploppat upp i brevlådan samtidigt. Vilken tur då att plåtlådan måste lagas omgående, vore ju tråkigt om alla utgifter spred ut sig lite under året.

Fast lite glädjande besked har jag ju allt att bjuda på!

Mitt stora gipsade brundjur är fortfarande stort, men inte gipsat!
Det i sin tur innebär att han är redo för igångsättning.
Fast jag kan för allt i världens inte förstå hur veterinärerna tänkte när dom sa att hästkraken ska fortsätta gå i sjukhage under hela månaden som han ska skrittas.
Jag menar liksom, understimulerad häst inom 3x3 m under 23,50 timmar ska under 10 min skritta lugnt utomhus. Do the math.

För övrigt kan ni räkna med att uppdateringen lär bli lite slow den kommande tiden. Vårt mobila bredband har tagit farväl till jordelivet vilket betyder att jag nu får förlita mig på kommunikationsmanicken. Och eftersom blogg.se-appen såg till att få bloggen spärrad efter första och sista gången som jag uppdaterade från den så lär jag knappast bli någon flitig användare av den.

Tjoflöjt!

Eller jo, men bara lite i kanten...

Jag beundrar Max för hur han orkar dras med mina "allt går åt helvete"anfall. Förstår faktiskt inte hur han lyckas hålla sig så lugn och fin när jag ringer han på jobbet i panik och spottar, fräser och svär över att inget går som jag vill. En eloge till han!

Imorse hände alltså detta ännu en gång.
Plåtlådan bråkade vilket innebär att vi aldrig kom iväg till kliniken. Självklart kunde vi inte få någon senare tid idag vilket i sin tur innebär att vi får åka imorgon istället, vilket i sin tur innebär att jag på något vänster måste få ledigt från jobbet. Skit också.

Nog med gnäll nu.
På tal om något helt annat så har jag och Max kommit fram till att skjuta upp husköpet på obestämd tid. Visst vore det helt fantastiskt roligt med egen gård men vi har ju trots allt hela livet på oss och vi behöver inte köpa det första bästa huset som faller oss i smaken. Även om huset vi har kollat på har alla fina förutsättningar som man kan tänka sig...
Istället tar vi tag i renoveringen av lägenheten, eller ja, renovering är väl att ta i men lite nya golv och tapeter blir det iallafall :)

Ni får förresten ursäkta den helkassa uppdateringen men vårt internet har bestämt sig för att ta semester på obestämd tid och eftersom bloggappen är så förbannat osamarbetsvillig så får uppdateringen helt enkelt ligga på latsidan.

Bjuder på några skitkvalitiva IPhonebilder på mina findjur sålänge.
Den extremt gula bilden föreställer dock inget findjur utan en gigantiskt spindel på steroider som gav mig en halv hjärtinfarkt i sadelkammaren.

 

Dags för en mindre uppdatering kanske?
Bloggen ligger på latsidan, av den enkla anledning att jag har noll motivation till att blotta mitt (för tillfället) pisstråkiga liv för er.
Anledningen till min döda motivation är ingen mindre än mitt kära brundjur. Piraat ofc.
Få verkar ha missat att något är fel men jag har inte orkat bry mig om att komma ut med någon information, men nu har jag lite dötid över så jag kan lika gärna passa på att förklara hur saker och ting ligger till.

1 mars åkte jag in till kliniken med en mystiskt halt häst.
Eftersom ingen distriktsveterinär hade lyckats få ordning på det hela så var det minst sagt på tiden.
Efter en massa springande, böjprov, klämmande med visitertången och lite skrapande kunde vi konstatera att häststackarn hade ett stort hål rakt in i strålen.
Efter lite mer skrapande och grävande kunde vi dra ut en 2-3cm lång pinne ut från strålen, därav hålet.

Eftersom pinnen satt så fruktansvärt djupt var det raka vägen vidare till röntgen. Tack och lov hade inte hovbenet tagit någon skada.
Dessvärre hade pinnen orsakat en enorm infektion så lyckan varade inte länge innan vi släpade in Piraat till undersökningsrummet där veterinärerna fick göra en smått akut stående operation.
De skar bort hela strålen men tvingades lämna kvar lite infekterad vävnad eftersom det annars skulle bli på tok för jobbigt för Piraat med tanke på smärtan.
Sen på med gips så var vi redo för hemfärd och fyra dagar boxvila.

5 mars, återbesök.
Igår hade hältan minskat betydligt. Han har visserligen knappt varit halt under hela boxvilan och vi har även lyckats undvika någon feber.
De skar bort (vad jag hoppas var) den sista infekterade vävnaden och så på med gips igen.
Denna gången vågade jag mig på att kolla på när dom skar. Sist var jag både blödig, äckelmagad och satt mest med gråten i halsen för att allt kändes så jävla hopplöst.
Ett litet ljus i det stora hela är att Piraat får gå ut i hage 1-2 timmar om dagen!
Visserligen i en minimal sådan, med döklumpig påse på hoven och full uppsikt under tiden men vad gör det?! Han får ju gå ut i hage!

På fredag styr vi kosan mot kliniken för ännu ett kärt återbesök och jag hoppas på fina framsteg även då för nu får dunderklumpen bannemig bli frisk, sådetså!