hurtbullar
Jag har pinsamt dålig koll på mitt eget liv och trots att jag senast igår kväll blev påmind om att rörmokarna skulle komma imorse så lyckades jag likt förbannat förtränga det under natten. Det i sin tur resulterade i att jag smått panikslagen snubblade ut från sängen när det knackade på dörren klockan 7 på morgonen. Givetvis var jag lika snabbt tillbaka i sängen för inte fan tänker jag gå upp så tidigt på min lediga dag. Hellre dör jag av någon asiatiskt monsterhemorrojd.
Tack vare min icke så pålitliga fysik fick jag tråkigt nog ställa in en planerad hundutflykt.
Istället spenderades eftermiddagen med tårtbak hos min andra hälft! Eller jaa, den där manliga halvan skötte tårtbaket och jag var med som det bästaste tänkbara moraliska stödet (:
En fight med äggen och några smått misslyckade tårtbottnar senare blev tårtresultatet något i stil med "Jaa, den ser utan tvekan hemmagjord ut"
Stilstudie i ultraspeedvispning! Eller kass Ifånkamera. Vi låter det vara en tolkningsfråga.
"Varför det är kvinnan som hör hemma i köket." Det bidde en donutbotten.
Hurtbulleaktiviteterna fortsatte därefter och mission knapptpossible tog fart! Adam fick nämligen den briljanta idén att försöka skrubba bort den döda insekstinvasionen och dess blod från min bilfront. Några omgångar med högtryckstvätten och en hel del frenetiskt svampskrubbande var det fortfarande en del envisa döingar som klamrade sig fast för glatta livet och jag vill nog inte ens veta vilka resultat som dök upp när Adam började googla "få bort blod från bil". Det slutade med en tripp till Mekonomen (min debut efter tre år som bilägare(!) för att inhandla ett "alldeles säkert icke så miljövänligt"alternativ. Två omgångar med Turtle Wax Insektsborttagning senare, var 99,5% av insektsinvasionen ett minne blott. Bra skit!
Utrotning in making. Temat var uppenbarligen "gult" (med en touch av blodrött)
Jag var ganska så jäkla nöjd med att få glida i en ren plåtlåda till stallet. Var dock på tok för lat för att orka engagera mig i något sadlande så det blev långpromenad innan vi slutligen landade i gräset. Kusen med truten och jag med min stjärt.
en luden favorit
Som den kattlösa crazy catlady jag är så passar det lite extra fint att det kryllar av katter i stallet så jag dagligen kan få utlopp för min extrema kattabstinens.
Min personliga favorit är en namnlös, övergiven och något tjock kisse som bestämde sig för att bosätta sig i stallet i vintras. Hon måste vara det mysigaste djuret jag någonsin har träffat och sover alltid i famnen när man pysslar i stallet och ryktar häst. Dessutom har man alltid sällskap vid mockning då hon lägger sig i boxen och sover under tiden som det flyger hästavföring och spån åt alla väderstreck.
Mitt samvete tillåter mig aldrig att flytta på den ludna klumpen så man får snällt mocka runt den...
En gång hotade jag med att mocka bort henne och fick en "vafan hålleru på med?"blick innan jag slutligen gav upp.
Och såhär håller det på...365 dagar om året
Waddup?
____________________________________________________________________________________________
finlördag
Mina lediga dagar är sällan speciellt lediga så istället för att spendera halva dagen med att sova skiten ur sängen så gick jag glatt upp vid 8 imorse för att tillsammans med en väldigt nyvaken Bubbas styra kosan mot Falkenberg där vi mötte upp Victoria och hennes ludna fyrbening. Tiden flög iväg och spenderades fint med en runda på stan, lite hunduppvising, skitsnack, glass i hela ansiktet, en runda längs ätran, lite mer skitsnack och slutligen en tripp till hundstranden!
Dvs om man ens kan kalla det för strand? En 50 meter lång(kort) sträcka där hundarna dessutom skulle vara kopplade. Nä, hundarna släpptes lösa på ett ögonblick och det var en väldigt lycklig Bubbas som fräste runt på en betydligt större yta än så! :)
Idag var jag en extremt superstolt matte till världsbästa Bullen som äntligen, efter åtta år, lyckades komma över sin vattenrädsla!
Efter en smått traumatisk upplevelse som valp då han ramlade ner i en iskall bäck mitt i kalla vintern, så har han knappt vågat doppa framtassarna i något större än en pöl. Men inte idag! Idag var det en modig liten hund som (med lite övertalning och stöd från sin supportertrio) plaskade ut i havet!
En väldigt skeptisk Bubbas...
En jättejättejätteduktig Bubbas! (lägg gärna märke till den lilla röda pricken på ryggen. En nyckelpiga valde att åka snålskjuts)
Dagens fina sällskap!
'Victorias fantastiskt superfina Holly! En vacker dag ska jag minsann ha en Leonberger jag med!
en lathetsvariant
Det där med fritid är inte riktigt min grej och jag kan omöjligt minnas när jag senast satt bänkad framför TV'en innan kl 10 på kvällen. Det förklarar även varför alla mina inlägg publiceras mitt i natten...
Därför kör vi med en uppdatering i (främst)bildform!
Mådde som en potta skit igår och hade en strikt plan som gick ut på att vara i säng senast kl9. Lilla kvällsrundan utvecklades dock till 2timmars långrunda och jag fick för femtioelfte dagen i rad sova nån gång mitt i natten. Fint sällskap får tiden att flyga iväg!
Idag blev det ett litet lyxpass på jobbet för att jag skulle hinna stressa (jag måste vara universums största tidspessimist) iväg till Falkenbergstaden. Det va nämligen Servicedebut för mig och min fabulösa plåtbff!
Kan tyckas vara lite onödigt att göra det där när jag nästan bor granne med Bildepån i Varberg men näää, Bildepån suger getanus. Så det så.
Dessutom är det en miljon gånger roligare att åka dit där man inhandlade bilen, där man blir igenkänd och får berätta för bilsäljaren hur sjuktjävlaasanöjd man är! Åh du fantastiska materiella lycka <3
Direkt efteråt rullade jag vidare och storshoppade mirakelfoder till brundjuret. Nu ska här gödas!
MonAmie värmde upp med lite yoga inför ridturen. När blev min kuse apelkastad egentligen?
Den klassiska öronbilden!
Vi har ridit förbi dessa hus 1973 gånger och MonAmie är lika rädd varje gång. Riktigt sådär så det kryper i skinnet på henne. Sätter min navel på att hon drömmer mardrömmar om dom.
kaos
Denna dag har varit en sån där typisk "snälla låt mig dra täcket över huvudet och dö"dag, minst sagt.
Bland kunderna på jobbet pågick det uppenbarligen någon slags "douchebag of the year"tävling och efter den femtioelfte otrevliga gnällapan skrek jag inombords och längtade lite smått efter att få stämpla ut för att sedan köra raka vägen till stallet. Idag hade jag gett mig fan på att jag skulle rida ut! Oavsett väder (så jävla svenskt att klaga på vädret)!
Till min stora glädje var MonAmie på sitt allra bästaste hormonella "vill inte, kan inte, orkar inte"humör. Riktigt sådär asakul! Göra iordning inför ridpasset tog bara sisådär 45minuter och därimellan hann jag få både en hov och en skåpsdörr i huvudet. En speedad svala hade också siktat in sig på min skalle men lyckades missa den med ett par millimeter.
Sen hann vi komma så långt som ca 1km då M bestämde sig för att tvärnita på vägen och totalvägra att gå en enda meter till. Tack och lov är hon så samarbetsvillig att det bara tog ca 20 minuter av kosparkar, hoppande på stället och ultraspeedbackande innan hon snällt fortsatte framåt för att sedan takta, bocka på stället och ruska på huvudet resten av vägen. Tilläggas kan att det blåste storm och ösregnade, facking fabulous!
Nu ska jag vika tvätt och dricka te tills jag spyr.
Hon är ju åtminstone fin <3
psykbryt
Jag är universums mest godhjärtade person, Moder Teresa o så. Det märks lite extra tydligt när jag utan tvekan hellre väljer att mocka oändligt många hektar hage två dagar i rad än att tvinga min kuse att släpa runt på mitt anus.
Hur gärna jag än vill peka fulfinger åt bilförare från hästryggen och galoppera i 320 km/h så känns det dessvärre omänskligt när kusens ämnesomsättning vägrar använda sig av logikens lagar. Ja men låt gärna hästkräket bli Barbapappafet under vinterhalvåret för att sedan få henne att se ut som en mager bulimitiker under sommaren.
Logiskt? Nope! Drygt? Jaaaa, riktigt sådär "dör dryghetsdöden"drygt. Så härmed befinner jag mig i den åh så roliga foderdjungeln och försöker hitta ett kraftfoder/färdigfoder/tillskott/whatever med så högt proteininnehåll som möjligt. Enkelt kan tyckas, om det inte vore för det förbannade faktum att 999 av 1000 proteinrika foder har minst lika högt energiinnehåll och jag råkar faktiskt vara ganska rädd om livet.
Summa summarum: Jag tvärvägrar att köra slut på min finkuse och låter henne gå lite på halvfart tills jag har trollat fram ett mirakelfoder.
För övrigt så får jag nog snällt lära mig att leva med tanken på att benslakten är obotlig. Efter lite pepptalk med min veterinär så har vi kommit fram till att hela "sparkar sönder sig själv"problemet kanske, möjligtvis, om vi har tur, kan bli bättre om MonAmie får lite mer muskler i framänden #köperalltidklantigahästar. Tills dess vill jag helst rulla in kusen i bubbelplast och ställa henne i en spotlightbelyst glasmonter.
Idolbild: Självmordsbenäget brundjur
Debuternas (svettiga) dag
Japp! Hela min lediga dag har spenderats med att bocka av lite årliga debuter.
#1 Årets första...eller nej...mitt livs första "Tre Toppar"besök.
Jag borde nästan skämmas (men det gör jag så klart inte) över att ha varit Varbergsbo i närmare 3 år utan att någonsin invadera min redan "ickesåjävlabeach2013redo" mage med snusk och kolhydrater i form av tre kulor glass i ett gigantiskt rån på Tre toppar. Glassen avnjöts i sällskap av min andra hälft under tiden som vi beundrade gamlingar i baddräkt, fina båtar och fula båtar tills vi hade glass i hela nyllet och handsvetten var ett faktum.
#2 Årets första hagmockning.
En hästmänniskas tolkning av en medelsvenssons strandstek. Mycket hellre kavlar jag upp dom få plaggen jag har och gör lite nytta under tiden som moder natur ger mig en solkysst porrstjärnebränna än att ligga på stranden bland flexande P12'or, icke bikinivänliga hängtuttar och barnpenisar som fladdrar i vinden. Att man dessutom svettas bort cirkus fem kilo är en bonus.
#3 Årets första gräsliga linnebränna.
Enough said. Imorgon ska den bort.
#4 Årets första brännässelsveda.
Att försöka undvika en spindelinvation genom att springa off road mitt ute i ett hav av brännässlor iklädd i shorts, visade sig vara ett av mitt livs lite sämre beslut.
Och till sist...en helt random bild. Djupare än så blir det inte.
det går inte att lära en gammal hund sitta
Men man kan åtminstone försöka få dom till att lyda...eller?
Bullen må vara i sina bästaste medelåldersår men han har minsann speed i baken så det räcker åt fem räcerbilar, minst! Det i sin tur innebär att tre dagliga promenader i koppel knappt räcker till att stimulera honom och därför har vi den senaste tiden försökt fräscha upp hans lydnadskunskaper.
Givetvis vet han vad kommandot "kom" innebär men när man är en lös, hyperaktiv hund då väljer man uppenbarligen hellre att springa som skjuten ur en kanon, bada i lera och rulla sig i den där halvruttna fisken som någon strategiskt placerade i gräset, än att lyssna på matte.
Men! Ett halvt kilo falukorv (så mycket billigare och nyttigare än allt skithundgodis) och några risiga stämband från min sida senare så börjar poletten trilla ner och Bullen inser mer och mer att det är falukorvmatte som bestämmer!
Heja oss!
En väldigt nöjd, skitig Bubbas som själv insåg konsekvenserna av sina äckliga handlingar och gick raka vägen in i duschen så fort vi kom hem (stolt matte!)
På icke öppna fält är det minsann lättare att lyda och den svartvita hundrumpan står snällt och väntar in en
djursjukstuga
Och så va det det här med att hålla igång en blogg...
Massor har hänt sen bloggen var någorlunda aktiv men jag är på tok för lat för att orka sammanfatta mitt jätteintressanta Hollywoodliv. Ni får väl helt enkelt hänga med i svängarna allt eftersom!
Jag lever fortfarande i förnekelse och inbillar mig blint att Mon Amie fortfarande är en späd, klen liten treåring utan någon som helst talan. Faktum är att så är inte fallet...
Vintervilan och den enorma tillgången till grovfoder har gjort henne gott och den där pluttiga unghästen har vuxit i både kropp och knopp! Nu har jag istället en muskulös, löjligt snygg 4(snart 5)åring med en hel del egna åsikter och obegränsad kondition. Så jäkla kul! Fo´real! Ingen ironi oså.
Något som däremot fortfarande är sig likt, är hennes förmåga att slå sönder sig själv...
Jag som naivt trodde att problemet skulle "växa bort" ju äldre och mer balanserad hon blir, hade uppenbarligen fel och jag ser säkerligen ut som en sån där paranoid "måste rulla in hästkräket i bubbelplast"hästägare när MonAmie utsmyckas med inte mindre än 8st skydd inför varje ridpass.
Hellre skydden än benen! Påminn mig om att aldrig någonsin köpa skydd för tretusen riksdaler igen...
Dagens promenadlook! Fisljumna stormvindar tillät pikéklädsel kl 9 på kvällen
Om att icke vara fotografiskt begåvad
Jag har dammat av min kamera och försöker bli vän med mina nya objektiv, det går ju lite sisådär...
50mm är en löjligt generös glugg! Mr. 18-105mm och jag kommer dock behöva lite parterapi...
Och jaaa, jag ska skärpa mig med bloggandet!
