It's an end of an era
Finally! Efter att under en lång period ha gnällt över hutlösa bilder på nakna småbarn, en duckfaceepidemi, tusentals djupa citat-bilder (vem fan går på den skiten?) och minst lika många blödigt äckliga kärleksförklaringar made by människor som redan spenderar 365 dagar om året ihop, så har jag äntligen fått tummen ur brunhålet och inaktiverat mitt Facebookkonto.
Istället kan ni (förhoppningsvis) förvänta er en något stabilare uppdatering på le blogg. Och Instafag ofc.
aldrig mer ale djurklinik
Höjden av ett misslyckat klinikbesök är när man åker hem storgråtandes och den extrema klumpen i magen är större nu än innan själva besöket, trots att hästen uppenbarligen är frisk.
Mon Amie har den senaste tiden visat väldigt märkliga symptom i halsområdet. Hon har totalvägrat att gå på böjt spår i vänster varv, skakar massor på huvudet (visar tydligt att irritationen sitter på vänster sida) och är dessutom väldigt öm på halsen och uppe vid nacken efter ansträngning.
Hon är dock fantastiskt fin att rida på rakt spår och visar inte ett enda tecken på hälta. Tog såklart det säkra före det osäkra och bokade en tid på Ale djurklinik för att utesluta att det verkligen inte finns någon skada innan vi fortsätter ridningen, speciellt när det snart ska ställas högre krav på min finhäst.
Jag var extremt noggrann med att förklara för veterinären att Mon Amie har gått på halvfart detta året. Dels hade hon vintervila i några månader och sen fick vi klämma in en ofrivillig vila i somras då hon växte och ändrade sig så mycket i kroppen. Med andra ord har vi i princip endast ridit ut och dressyrat lite på fälten, fokuserat på att hon ska behålla sin naturliga framåtbjudning och byggt upp lite muskler och kondition.
Veterinären verkade dock ha lyssnat med sitt anus. Besöket gick till såhär:
- Jag anmäler oss i receptionen, Mon Amie ställs i en utebox och vet. kommer sisådär 40 minuter för sent.
- Vet. frågar vad det är för stam, rynkar på näsan och kräker ur sig att såna hästar är skarpa.
- Böjprov görs på alla ben men nacken, halsen och bogarna utelämnas. Trots detta fastslår hon att hästen inte har ridits i form och är därför inte lösgjord i sidorna.
- Vet. frågar om detta är min första unghäst, idiotförklarar mig och börjar diskutera unghästridning med mig som om jag var en 5-årig neandertalare.
- Vet. vill se M under ryttare så vi ska mötas i ridhuset om 10 minuter.
- Efter 20 minuter har hon fortfarande inte dykt upp och vi har fått sällskap i det redan så minimala ridhuset av två tjejer som tydligen ska ha dressyrträning där. Tilläggas kan att dessa inte är bekanta med högerregeln eller att skritt ska ske innanför spåret. Till slut ställer vi oss bara i ett hörn.
- Vet. dyker upp och säger att hon kommer om 10 minuter.
- Vet. dyker upp och säger att hon kommer om 5 minuter.
- Vet. dyker upp efter 5 minuter med två andra kunder och deras häst och jag får snällt lämna ridhuset för att dom ska longera den.
- Vet. försvinner återigen för att behandla den nya hästen.
Vid det laget är Mon Amie jättetrött efter att ha åkt transport 1,5 timme och vara på kliniken i 3 timmar, så det säger ju sig självt att min vanligtvis väldigt pigga och alerta häst är lite seg i både kropp och knopp.
- När vet. äntligen behagar att återkomma till oss så börjar negativiteten flöda. Allt var tydligen fel. Mon Amies framåtbjudning, form, obefintliga stöd på bettet och det spyddes galla över hela min ridning. När vet. slutligen kräker ur sig "Du borde skicka henne till någon duktig ryttare som kan rida henne bättre", då brister det för mig. Med gråten i halsen skriker jag till henne att "Nu skiter jag i detta! Nu åker jag hem!", hoppar av och går iväg till transporten.
Jag har aldrig någonsin tidigare blivit behandlat så respektlöst och nervärderande som idag! Jag betalar dyra pengar för att ta min häst till klinik och ska bli behandlad därefter. Skadan som vi åkte dit för ignorerades fullständigt, kundbemötandet var uruselt och mitt självförtroende är så bottenkört att jag aldrig tänker återvända dit igen!
♥
det finaste jag har
Mon Amie ♥
man har fått magsår för mindre
Min förmåga att formulera mig som en icke dyslektiker verkar ha försvunnit samtidigt som mitt hopp om att livet någon gång komer sluta sparka på dom som redan ligger ner.
Idag, denna äckliga Måndagsmorgon har jag ringt ett par magsårframkallande samtal.
Det första samtalet resulterade i att jag och Mon Amie kommer spendera den kommande torsdagen på Ale Djurklinik. Tanken var från början att vi skulle till Särö men Ale har den röntgenutrustningen vi behöver så jag möter upp min veterinär där istället. Jag tänker inte gå in på mer detaljer än så, inte förrän jag själv har mer koll på läget. Just nu är jag bara helt tom.
♥ ♥
♥ ♥
Det andra samtalet har jag fasat länge inför och det knyter sig magen bara av att skriva detta. Jag har bokat ännu ett läkarbesök, men inte vilket läkarbesök som helst, utan ett där vi ska ta reda på om jag ligger i riskzonen för cancer. Med tanke på cancerhistoriken i familjen så känns det ärligt talat inte allt för lovande.
- Morfar - Dog av cancer i 40-50 årsåldern.
- Morbror - Drabbades i 35-40 årsåldern. Har genomgått flera operationer och lever med Stomi. Dessvärre har det uppstått komplikationer och läget är väldigt kritiskt.
- Pappa - Dog av cancer i 30 årsåldern.
- Mamma - Drabbades i 30 årsåldern, överlevde trots flera operationer (tack och lov ♥) men lever nu med Stomi.
Fick även veta igår att min 19-åriga kusin (son till min morbror) har varit och kollat upp sig. Läkarna hittade cystor på tjocktarmen men tack vare att det upptäcktes så tidigt så är läget stabilt så länge han går på regelbundna läkarbesök och bränner/lasrar bort dessa.
Min undersökning drar igång om exakt en vecka. Jag är fullkomligt livrädd.
ekonom 1.0
Den som säger att alla hästägare har obegränsat med pengar har uppenbarligen aldrig varit hästägare själv.
Efter en separation, två flyttar, två kostsamma bilaffärer, en växande unghäst och hutlöst många läkar/sjukgymnastbesök (tack och lov för frikort, finally!) kan jag knappast påstå att 2013 har varit mitt allra bästaste ekonomiska år.
Nej jag är inget "lyxfällan"fall, nej mina djur svälter inte och nej jag hatar inte mitt liv. Det är faktiskt förjävla fint, tackar som frågar!
Jag har helt enkelt, till skillnad från typ majoriteten av hästbloggare, prioriterat bort allt vad onödig shopping heter och jag kommer härmed brinna i helvetet för att jag inte har det senaste Dyontränset eller Anna Scarpati schabraket med 9 Swarovskipasspoaler. Shame on me! Eller?
Istället har jag prioritetat mina hårt intjänade slantar på att ge Mon Amie dom bästa möjliga förutsättningar för att hon ska kunna utvecklas som den fantastiska individ hon är. Med fin stallplats med lika fin hästhållning, en välutbildad duktig hovslagare (som kostar därefter), sadelprovning med allt vad det innebär och såklart foder. En jävla massa svindyrt foder, för inget annat duger, såklart.
Tack och lov att åtminstone våra fabulösa ridvägar är gratis.
Nej, jag tänker inte gå runt och låtsas som att jag glider på en räkmacka och ser på livet ur en miljonärs synvinkel. Det är så jävla många andra som gör det redan. Jag är en medelsvensson med en medelsvenssonlön och en inte så medelsvenssonshobby. Ingen borde tro något annat.
Hoppas från djupet av mitt äckligaste organ på en snäll tomte i år.
Påtal om materiella ting så får Pikeur (och Horse Farm) ännu en gång en gigantiskt eloge för sin service!
Efter ett halvår på villovägar (reklamerad i mars) i diverse länder har min älskade tröja äntligen hittat hem igen ♥
Vägrar vara höstbitter
Att kusen fäller som en jude, avnjuter dagligen en lerinpackning deluxe och det krävs 10kg reflexmundering för att lyckas komma iväg med livet i behåll, känns totalt oväsentligt när man återigen får placera arslet i sadeln på regelbunden basis.
Syns man så finns man. LED-bröstan klassas som "bästa köp 2012"
Sadeln ligger bättre än någonsin och Mon Amies anus-standardV8 har tydligen uppgraderats till en HemiV8. Top Notch!
Gårdagens ridutsikt, el magnifiko!
eufori
Dom högre makterna måste ha tagit åt sig av mina dödshot till dom för redan imorse kom hoppet om lite flyt tillbaka!
Har äntligen fått prata med en veterinär som till min enorma glädje var inne på exakt samma spår som jag och vi konstaterade att det trots allt inte handlar om något värre än sköra, ytliga blodkärl. (porslinshästar är kul har jag hört)
Så idag ska det ridas! Skit samma att vi kommer drunkna i den härliga syndafloden som pågår utanför fönstret. Jag ska upp på min finkuse och jag kommer njuta skiten ur varje steg.
Idolbild: finkuse
Jag är för övrigt expert när det gäller timing (precis som kusen uppenbarligen) så det passar lite extra fint att jag åtminstone får komma igång med ridningen när sjukgymnasten har givit mig strikt gymförbud i en vecka :))
Ryggen är en rejäl sträckning rikare och jag hoppas från djupet av min tjocktarm att den där kotan stannar där den hör hemma.
Rövsmör
Jag har ungefär lika mycket flyt inom hästar som en punkterad kotarm har mitt ute på djupaste havet.
Värre blev det idag när jag äntligen skulle få rida ut på min räcerräka efter två månaders riduppehåll. Precis när vi var på väg ut genom stalldörrarna började Mon Amie blöda näsblod, då var det bara att vända på klacken och slänga av all utrustning igen.
Nu ska jag återgå till att fundera över varför jag fortfarande envisas med att ha häst.
Vi åkte iväg på den efterlängtade sadelprovningen i fredags. Fick gladeligen behålla min störtsköna sadel men bytte den vanliga fårskinnspadden mot en Correction Pad.
Efter lördagens 15 minuters provridning av padden (i ridhus av den simpla anledning att jag är rädd om livet) såg det riktigt lovande ut.
Detta är tredje gången på bara ett par veckor så något måste definitivt vara fel. Det är bara så förbannat märkligt eftersom hennes övriga hälsostatus är helt oförändrad.
Självklart lyckades jag inte få tag på någon veterinär heller eftersom alla envisas med att ha telefontider 8-9 och där efter fullkomligt skita i sina kunder.
Ridaredo kuse
Blodig kuse :(
Nu ska jag återgå till att fundera över varför jag fortfarande envisas med att ha häst.
vattendjur
Världsbästa Bubbas fick hänga med till stallet idag. Vi passade på att gå en runda ner till havet och han tackade så hjärtligt genom att rulla sig på ett gigantiskt fågelkadaver i 20 minuter ♥
