.

Saker och ting gick knappast som planerat när en värstingbacillusk bestämde sig för att ersätta min superhurtiga kropp med ett snorfyllt huvud, regelbundna feberanfall och muskelömhet from hell.

Detta innebär alltså att det aldrig blev något klinikbesök igår. Istället fick jag boka om det till imorgon. Dessvärre kunde vi inte få någon ny tid på Särö förrän vecka 10 så det får bli en tripp till Ale istället i hopp om att dom håller samma standard som Särö. Personalen verkar iallafall vara jättetrevlig och anläggningen ser fin ut så nu får vi bara hoppas på lite värdig hjälp.

Tack och lov lyckades jag åtminstone komma iväg till bilprovningen. Dock mindre kul med 6 anmärkningar och en "bra att veta". Ny bil? Jatack!
Nej, plåtlådan får helt enkelt hålla kvar sig i livet tills den dag jag vinner på triss, vilket lär bli typ, aldrig?

Men för att bryta denna negativa röda tråd i inlägget så tänker jag nu dela med mig av mina fina mässfynd, bättre sent än aldrig som man brukar säga.

Eskadron Dralontäcke 600kr (ord.pris 1200kr)



2 st Amigo Hero 6 ofodrade regntäcken 499kr/st (ord.pris 529kr/st)
Bilden gör inte färgerna rättvisa. Det vänstra är brunt med röda detaljer och det högra är mörkgrått med blå detaljer.


Sadelgjord 298kr
Benskydd Veredus Olympic 700kr (ord.pris 990kr)
Naturborste Borstiq farm 90kr (ord.pris 120kr)

Min lördag blev tokfin och jag insåg en hel del saker. Bl.a hur mycket jag hade saknat Tora, att jag på tok för sällan befinner mig utanför stall och jobbväggarna och hur mycket prylar en häst egentligen behöver. Eller ja, två i detta fall.
Hur som helst så var mässan toppen! Trots att jag spräckte min budget med ett par hundralappar så kan jag glädja mig med att allt inhandlades till fina mässpriser och jag höll mig till min "måste ha"lista. Alltså inga spontana skitköp :) Vill ni se fynden så får ni hojta till, lägger inte upp dom frivilligt eftersom jag tvivlar på att mina tre tappra läsare är särskilt intresserade...

Men åter till vardagen...
Fyfan vad jag har blivit tråkig. Vad har hänt med den Agata som kravlade sig upp barbacka på stordjuret kl 5 på morgonen och skrittade ut på lång tygel i 2,5 timmar, som satt uppe på nätterna med helt fantastiska människor och kollade på sjuka grejer på nätet, som cyklade iväg på sena kvällen och pallade jordgubbar med samma fantastiska människor?
Jag saknar en sinnessjuk massa människor, egentligen saknar jag väl mest mitt liv som det såg ut för 2 år sen. Nuförtiden blir det väl mest ett "tja" på facebookchatten, that's it.
Antar att det är såhär det är att växa upp. När man går upp kl 6 på morgonen, somnar vid 12-1 på natten och varenda timme därimellan är fylld med tidspress, hästar och jobb. Och när man väl har en ledig dag över så ska man ta tag i alla viktiga samtal, ett besök hos sjukgymnasten, massa ärenden och möjligtvis hinna spendera ett par timmar extra i stallet. Önskar mina dygn hade åtminstone någon timme extra.

Nu är jag iallafall ledig ett par dagar. Har idag ringt ett par viktiga samtal, bråkat med 3 (i vanlig ordning) och betalat räkningar, skulle vart iväg och hämtat foder med det blev aldrig av pga av deras idiotiska öppettider.
Dom resterande timmarna tänkte jag spendera i stallet, det får bli en sväng med MonAmie och Piraat får nöja sig med lite pyssel.
Imorgon bär det av till kliniken. Klumpen i magen börjar bli olidligt stor och jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt. Piraat verkar dock väldigt oberörd och hältan hindrar honom knappast från att busa friskt i hagen. Men nej, jag ska inte börja spekulera en massa i detta, överlåter detta till veterinären imorgon. Jag vill bara ha lite goda besked för en gång skull.

Tur är väl att min plåtlåda ska få sin dödsdom innan klinikbesöket imorgon, alltid bra att ha något kul att se fram emot...
Nej så illa är det väl kanske inte men den ska hur som helst in på besiktning imorgon f.m och som det ser ut nu så lär den knappast gå igenom med blanka papper.
Varningslampan för bromsarna blinkar till lite fint då och då och eftersom det inte sitter några slitagevarnare på bilen så lär det ju knappast vara på grund av det. Känns jättetryggt :)))

Nu skiter jag i detta, ciao!

Befinner mig på das jobb i skrivandets stund och försöker klura ut hur jag ska lyckas döda dom tre återstående timmarna på snabbast möjliga sätt.
Stort jävla tack till mig själv iallafall som gick upp före tuppen (förmodligen innan nattugglorna ens hann gå o lägga sig) och tog hand om brundjuren. Vore ju piss i röva om jag hade behövt klappa på dom efter jobbet för då vill jag faktiskt bara hem och dö.

För övrigt så taggar jag jävel inför imorgon! Peppar så det pirrar i brallan för ärligt talat, vad är egentligen roligare än att slösa pengar på skit som man egentligen inte ens behöver?! Wööööh wop wop osv.
Y'all get my point!

Som om inte evangemanget i sig är amazing enough så får jag ju även sällskap av ingen mindre än Torasnora som jag för övrigt inte har träffat sen typ sekelskiftet. Feint!

Med detta sagt tänker jag nu återgå till att tjäna slantar. Ni suger på att kommentera osv.

Utan tvekan mitt bästa val av rubrik hittills.

- Det blir 1684 kr
- Tack
Vilken mentalt invalid människa tackar för att betala?
Jo, tydligen majoriteten av mina kunder. Sick.

Anywayz...
Jag spinner vidare på mitt inlägg á la Gbgshopping eftersom jag just insåg att det kanske vore ett smart val att plocka bort några hästprylar från listan och peta dit en störtkruka istället.
Min Gamla (som egentligen inte är särskilt uråldrig) verkar ha gjort sitt här i livet efter en spark i bakhuvudet, en flygtur in i ridhusväggen och en minst sagt ypperligt snygg störtdykning rakt ner i marken med huvudet före.
Kan ju även tillägga att jag har råkat tappa den i stallgolvet ett dussin gånger men det kan vi klassa som oväsentligt.
För att sammanfatta det hela: "Man ska köpa ny hjälm efter varje smäll" in my ass. Vem fan har råd?

Men nu när mitt inre snåla jag har siktat in sig på en ny hjälm inom åtminstone det närmaste året så passar det ju rätt fint att det precis har kommit ut en superflashig uppföljare till min gammelkruka. Dessvärre är den även 500 deprimerande slantar dyrare.

 VS

le gammal                         le ny


Annars har jag på senare tid utvecklat en stark "måste ha annars tar jag livet av mig"kärlek för den svarta GPA tone in tone. Men att lägga 6.000 riksdaler på en störtkruka känns inte särskilt aktuellt, inte förrän jag har skaffat mig mentalt stabila hästar.

le jävligt dyr

Äntligen har bloggen fått en värdig design!
För att ni inte ska tro att jag är fullkomligt tekniskt handikappad så kan jag glädja er med att jag åtminstone pysslade ihop headern på egen hand.
Stilmallen, diverse kodpyssel och själva ditsättningen av headern har universums snällaste Jennie fixat! (http://baaiizz.blogg.se/)
Guld värt!
Så från och med nu lär det bli lite roligare att blogga :)

Ja mina damer och herrar och kalladetvaduvill, min sjukt fula blogg har härmed fått sin första spamkommentar i form av "Hej! Snygg Blogg! :D Följa varann på bloglovin? :D".
Ja det var en "jag har inte ens hunnit bli byxmyndig" med en ful liten ponny. Tös, såklart.

Ärligt talat. Varför skulle jag intressera mig för en helt och hållet främmande människas liv? Och varför skulle denna helt främmande människa intressera sig för min designlösa, pisstråkiga blogg, fylld med 97% bittra inlägg om hur mycket jag hatar allt som denna planet kan erbjuda?
Så nej, kör upp dina spamkommentarer där solen inte skiner och lägg hellre din tid på att plugga lite grammatik, för efter en snabbtitt i bloggen ser jag att du lär behöva det. Stay in school osv.

Tillbaka till moi!
Min motivation har hittat hem! Något skamsen över att ha lämnat mig så plötsligt men vi kör på en forgive & forget denna gången. Jag är inte särskilt svårflörtad så en trerätters middag och lite bio lär lappa ihop vårt förhållande igen.

Hur som helst så tänkte jag nu dela med mig av en helt überfantastisk nyhet!
Detta är något som jag själv fick reda på för cirkus 2 veckor sen men har fått knipa käft av diverse anledningar, fram tills nu.
Det är nämligen så att min halvsugiga timanställning på NetonNet har gjort en uppgradering de luxe till en finfin vikariatanställning på 80 lika finfina procent!
Det må vara en piss i mississippi för de flesta men för mig som har panik över allt som har med vuxenliv och ekonomi att göra, så är detta en enorm lättnad.
Det är så fruktansvärt skönt med fast schema och självklart en stabilare inkomst vilken innebär att jag äntligen kommer få in lite rutin i livet.

Även på hästfronten har det lättat!
Idag är nämligen dagen som Piraat ska få slippa sin silverklumpfot. Dvs ett omslag gjort av bandage och silvertejp som veterinären glatt tog sig friheten att lämna en faktura på 1200kr för. Det tackar vi för!
MonAmie å andra sidan, hon ska ingenstans! Efter många om och men kom jag nämligen fram till att jag kan ha två hästar och jag ska ha två hästar.
Jag har ju trots allt börjat med regelbundna besök hos sjukgymnasten, har morfintabletter i nödfall och vem vet, nu när inkomsten ökar så kanske jag till och med kan unna mig ett pissdyrt besök hos naprapaten då och då.

Nu vill jag bara ha vår, sen kan jag känna mig nöjd :)

Min motivation har grävt ner sig, djupt, och denna gången verkar den inte va så sugen på att komma tillbaka.
När man har gjort samma sak dag ut och dag in i 12 år, då får man kräkas på det.
I 12 år av mitt snart 20åriga liv har jag mockat skit, burit vatten, sprungit ut och in, till och från hagen, fodrat, gått upp onödigt tidigt varje helg och spenderat i princip varenda krona på hästarna. Bara för att i en timme om dagen (om inte mindre) få sitta upp på hästryggen och känna att allt är mödan värt.

Men vad gör man när ens fantastiska, stora, bruna bästa vän får en att sakta förlora hoppet om att allt någonsin kommer bli bra?
Det har gått ett år sen Piraat var fullt frisk. Dvs om han ens var frisk då, och jag saknar det.
Jag saknar att få en guldstjärna för ett perfekt galoppombyte.
Jag saknar att klara en felfri trekombination.
Jag saknar till och med att lägga en sadel på hans rygg.

Det märks tydligt att man har fastnat i en "äta, skita, sova, jobba"rutin när man efter en månad loggar in på bloggen och inser att man inte har något som helst att blogga om.

Mina storslagna nyårslöften om att jag skulle ta tag i mitt liv, bli biff, sluta whina om att kroppen lägger av 24/7, börja äta rätt, skaffa gymkort och allt som hör till är som bortblåsta. För ärligt talat, vem fan har tid?
Att läsa gamla fitnesstidningar från 2009 på lunchrasten med löjligt överhurtiga medelålderstanter som på rak arm kan kläcka ur sig fem tips om hur du tränar med din tvättkorg, det är nog det närmaste jag lyckas komma när det gäller träning. Och då pratar jag såklart inte om tvättkorgsknäböjningarna, utan själva tidningen i sig. För vem har tid till att tvätta?

Och nej, jag köper inte ett halvtaskigt argument som "det gäller att skaffa sig tid". Sure! ge mig 100 timmars dötid i 20års present så ska ni allt få se att jag gör något vettigt med dom. Och, jaa det finns gym som har öppet 24/7 men hellre dör jag i AIDS än offrar mina fem timmar skönhetssömn för lite rövsvett.

Eftersom det garanterat finns en hel drös med folk som delar samma bittra åsikt med mig så tänker jag nu dela med mig av universums mest effektiva träningsprogram!
First av all, träningsupplägget:
-Börja med en oändligt lång promenad med hunden. Släng såklart på dig dina mest slitna skor för att uppnå de optimala balansövningarna i det snorhala väglaget. Skit i mössan och vantarna så blir du lite härdad på köpet.
-Kör därefter till macken för att hyra släp och koppla på tre olika släp på din bil innan du inser att det faktiskt är själva strömsladden det är fel på, inte bilen.
- Rulla sedan fem mil till ditt mål där du i närmare två timmar ska packa 25 enorma säckar proppfulla med spån. Detta sker såklart i en kvav, dammig miljö som skulle få vilken astmatisk människa som helst att vilja ta livet av sig. Ordinarie människor klarar sig lindrigt undan med endast en halv spånbal i näshålan och ett par kg damm i lungorna.
-Slutligen kör du till stallet där du ska ta hand om dina huvudsakliga uppgifter. Detta gör vi alltså i en nummerordning...
1. Skyffla ut 100kg gödsel som brundjuren har producerat på en(!) natt. Sinnesjukt mycket om jag får säga det själv.
2. Förbered 25 kg mat till samma brundjur. Självklart ska varje höpåse lyftas minst 2-3 gånger eftersom kilona måste stämma till punkt och pricka.
3. Ta tag i det sjuka djurets 100kg tunga huvud och försök för kung och fosterland att trycka in medicinsprutan i mungipan samtidigt som själva huvudet guppar upp och ner som en gammal man med hemorrojder. Övningen utövas optimalt om djurets huvud sitter två meter upp i luften, eller högre.
4. Punkt nr fyra består av 25 st 15-20kg tunga spånsäckar som ska släpas fram till stegen, för att sedan släpas uppför den tre meter långa stegen för att slutligen landa på loftet. Ha i åtanke att öppningen till loftet är ett hål på ca 0,5x0,5 meter och säckarna väger ca en tredjedel av din kroppsvikt.
5. La grande finale! Slutligen ska du laga staketet som ditt brundjur obemärkt sprang igenom vid morgonens utsläpp. Detta kräver ingen direkt styrka men tär en del på din psykiska hälsa eftersom det krävs att du ska leta upp alla trasiga delar i den kolsvarta hagen, knyta upp ett flertal knutar på en eltråd med tänderna då du passar på att sticka dig själv i både näshålan och diverse läppar för att till slut inse att det inte går att rädda fanskapet och du gör en halvtaskig knut på stolpen i brist på motivation.

Det viktigaste av allt, dieten!
Frukost: två rostade mackor med smör (endast smör) och en RedBull on the road.
Lunch: en RedBull on the road.
Middag: två kakor som du slänger i dig i ren panik för att du märker att ditt tidsschema inte går ihop med alla femtioelva saker du har på din "to do"lista
Kvällsmat: fyra rostade mackor, denna gången lyxar vi till det med sylt eftersom vi inte längre känner någon panik. Det enda som finns kvar att göra är ju sova, och det är ju lite oväsentligt.

Därför har jag härmed bestämt att vara hästägare är en träningsform. Sådetså. Punkt.