Sömn är en utrotningshotad bristvara hos mig. Ändå lyckades jag hålla tillbaka mina tårar av blod och kände mig förvånatsvärt utvilad när ifånens väckarklocka bestämde sig för att släpa mig upp från sängen kl halv 7 imorse. Att gå upp så tidigt är för övrigt en satanistisk påhitt, särskilt när man dessutom ska vara strandad på jobbet till halv 9 på kvällen.
Men på något mirakulöst sätt lyckades jag iallafall starta mina morgonrutiner som i vanlig ordning består av att snubbla på hunden, avdunsta två liter urin och berömma mitt hår för hur det har lyckats uppnå den mest groteska graden av flott innan jag slutligen drog på mig mina oerhört slisktajta hopplakusebyxor för att slutligen glida i den något morgongriniga plåtlådan för lite träning! Första träningen på typ tre veckor för att vara mer exakt.
Frukostintaget fick jag helt enkelt skita i, sånt har väl ingen hobbyskadad människa tid med?
Sjukt dålig idé kan jag ju säga lite såhär i efterhand eftersom Ingrid tyckte att vi skulle kötta på ridpasset med en "du ska påverka och ändra galoppen med din sits". Dvs omänskligt hög påfrestning på bålmuskulaturen vilket resulterar i magont, träningsvärk och att inälvorna överväger självmord. Kanske skulle fundera på att bli lite fit trots allt?
Pinsamt med tanke på att till och med MonAmie hanterade övningen like a baws och galopperade på som självaste räcerräkan ända tills krafterna tog slut och hon blev seg som snor. 500kg snor som jag tvingades motivera och bära runt på tills hon äntligen fick skritta och ladda batterierna.
Tur vi har Ingrid som motiverar oss till annat än att äta praliner och gråta till säsongsavslutningen av Jersey Shore.
Avrundar inlägget med en superflådig bild på min sportkossa, tagen innan vinterkappan hade vuxit ut. Nu för tiden ser hon mest ut som en fyrbent ulltoffel.
Min ulltoffel <3
Jag är världsbäst på att dra till med meningslösa ursäkter och denna gången tänker jag skylla min ganska så ofrivilliga bloggpaus på snorinvasionen som har bestämt sig för att gå helt bananas mot mitt immunförsvar.
Med andra ord har jag tvingats prioritera det lilla som finns kvar av mina krafter på viktigare saker än bloggen, som t.ex att skyffla hästavföring och vara trevlig mot kunder utan att dränka dom i trögflytande kroppsvätskor.
Så för att piffa till det lite och även dölja det faktum att jag inte har något som helst att uppdatera om så kör vi all in med ett inlägg i bildform, innehållande endast skitkvalitiva Ifånbilder såklart.
Vägen till framgång styrs av en noggrant uträknad foderstat...eller mutor. Vi kan låta det vara en tolkningsfråga.
Det faktum att det ligger ett oanvänt 5 år gammalt Kickskort och ett välanvänt 5 månader gammal Granngårdenkort i plånboken är ett tydligt bevis på att ägaren till plånboken hellre doppar ansiktet i lera än i hutlöst dyrt spackel.
Att hunddjuret stannar vid en gräshög besudlad av nasty bilavgaser, trycker glatt i sig skiten och tvärvägrar att röra sig en millimeter förrän han är färdig är ett klassiskt bevis att han har blivit smått mentalt skadad av mattes hobby.
Ännu ett ypperligt bevis på en flickvän/matte/hobbyskadad familjeindivid som utan en endaste protest körde till stallet för att hjälpa sitt bihang med kuseutsläppet.
När jag dessutom informerade han om att man faktiskt kan hålla grimskaftet med en hand så fick jag ett bestämt svar att man minsann ska hålla grimskaftet med två händer "för så lärde vi oss på ridskolan".
Vilket praktexemplar!
Fyller på vatten helt frivilligt gör han visst också! toffel <3
Mina hjärnceller har ett dåligt sexliv.
Det baserar jag på det faktum att jag häromdagen kräkte ur mig något så fullkomligt idiotiskt som "Härmed ger jag mig själv Köpförbud på hästfronten fram till April 2013"
Max skrattade, högt och länge, och någonstans däremellan lyckades han klämma ur sig ett "lycka till".
Well, Spank you!
Slutligen fick mitt yttrande inte mindre än 29 (mest troligt ironiska) likes på ansiktsboken.
Dock finns det såklart lite undantagsregler!
1. Köpförbudet gäller inte reflexer. Av den enkla anledning att det är svart som i en negers anal redan vid halv 7 på kvällen och mitt reflexförråd är inte fulländat än på långa vägar.
2. Köpförbudet gäller inte förbrukningsvaror som väljer att ta farväl av jordelivet. T.ex om min enda grimma går sönder eller om brundjuret väljer att äta upp höpåsarna.
Härmed kan jag inte längre spontanköpa benskydd för 3000kr eller ens köpa en borste med ett superbt argument som "men den är ju så myysig". Skjut mig.
Avrundar mitt klagoinlägg med en "Bullen med gosig spottloska i ansiktet"bild <3
Jag är Agata den allsmäktiga. Jag kan allt, vet allt och har aldrig fel. Den som inte instämmer är dum i huvudet, såklart.
Men... (självklart finns det alltid ett litet men)
Det finns faktiskt ett par saker som inte ens min genihjärna lyckas smälta.
1. Vad kännetecknar en typisk rökare?
Jag syftar såklart inte på självklara accessoarer i stil med en cigarett i ena handen och en tändare i den andra. Sådan neandertalarnivå sjunker väl inte ens jag till.
Allt för många gånger har jag fått stå ut med idiostiska kommenterar i stil med "Men du ser ju ut som en sån som röker". Say what?
Sure, om en typisk rökare kännetecknas av att vara tre skitar hög, ha en lite smådegig fysik och ett ordförråd som skulle få vilken tourettesdiagnositerad människa som helst att häpna så ja, jag är guilty as charged.
Synd bara att jag rent ut sagt äcklas av bara lukten av nikotinrök, men det är tydligen helt oväsentligt?
2. Varför var evolutionen så brutal mot Equus caballus?
Skolan har aldrig varit mitt favoritställe och jag kan personligen erkänna att dom få krafterna jag hade under skoltiden spenderades på mycket viktigare saker än att vara uppmärksam på lektionerna eller anteckna. Mycket hellre satt jag längst bak i klassrummet, kastade suddgummi och sköt gummiband i bakhuvudet på eleverna framför.
Något som jag snappade upp rätt bra är att evolutionen gjorde ett helt okej jobb med de flesta djurarter. Katten förvandlades från att vara ett stort människoätande rovdjur till ett lådbajsande, fluffigt, pälsfällande husdjur. Hunden förvandlades från att vara ett stort människoätande rovdjur till ett dreglande husdjur vars klimax uppnås genom att släpa analen i mattan eller slicka dess egna könsorgan. Osv osv osv
Hästen däremot, där tyckte evolutionen att den skulle skoja till det lite och lät det löjliga lilla djuret på ynka 30cm växa upp till 160-170cm och dessutom låta det behålla sin hjärna av ursprunlig storlek. Vi fick bevittna ett ypperligt exempel på hur illa det är under gårdagens ridtur då vi äntligen hade lyckats få med oss lite ridsällskap för första gången på ett halvår...
MonAmie som i vanliga fall är som ett fyrhjulsdrivet terrängfordon av årsmodell 2012 tog helt plötsligt för givet att hon kunde lämna den lilla ärtan till hjärna hemma i boxen och låta hennes sällskap sköta tänkandet åt henne, vilket i sin tur innebär att hon automatiskt förvandlades till en rostskadad, bakhjulsdriven volvo av årsmodell 1990, körd på isgata såklart.
När vi under rittens gång skulle lägga in en extra växel på öppet fält fick hon för sig att vi istället för att trava, skulle galoppera ifatt. Synd bara att hon istället fick en sån total blackout att det endast blev galopp på stället samtidigt som vi flög åt alla väderstreck i en smått okontrollerad bockserie. Det tog nog ganska exakt 7 minuter innan fröken brun lyckades samla sig och kunde därefter trava ikapp sällskapet som om det var det mest självklara man kan göra på denna jord. Med detta sagt vill jag tacka min extraordinära balans som utan tvekan skulle rädda mig ur vilken poliskontroll som helst, oavsett promillehalten i blodet <3
Kombinationen av hunger, en liten dos morfin och mest troligt kissnödighet måste ha skapat någon slags kortslutning i den lilla by (även kallad hjärna) där mina två sista hjärnceller tappert försöker rädda civilisationen genom att föröka sig likt två brunstiga kodjur.
Med andra ord har helvetet frusit till is (inte helt omöjligt med detta Svenska klimat) och jag ska tydligen göra ett nytt försök med bloggen.
