.

Ja jag är grym på latin och borde tatuera in denna text mitt i pannbenet, helt enkelt för att jag spyr på den lika mycket som jag spyr på hela "Amor vincit omnia"hysterin som hela svenska fjortis/p12 befolkningen envisas med att tatuera in på alla kroppens lemmar. Nej kärlek övervinner inte allt. Cash is king. Idioter.

För dom lite mindre snabbtänkta så kan jag informera er om att jag just nu, vid detta tillfälle försöker få ordning på mitt CV. Klockan är alltså 6 på morgonen och jag är ledig så varför jag ens gör detta nu, det har jag inte kommit på själv än.

Den som kom på hela "Vi måste skriva CV för att få ett jobb, annars hamnar vi på socialen iförda i burka"grejen var nog hjärndöd. Eller varför inte en grönsak när vi ändå håller på.
Hela skiten går ut på att få ner alla sina ypperliga talanger och kunskaper på ett fyllt A4 papper (ungefär lika lätt som att skriva en 10sidig uppsats om en sten) för att fjäska in sig hos en chef som ändå kommer försöka få dig att jobba till minimumlön. Det är den nakna sanningen och där har det faktiskt ingen betydelse om du kan skriva skrivstil eller skita uppochner.

Att jag ens kan stava till mitt egna namn borde väl vara merit nog. Ingen annan verkar ju klara av det. (Svenskarnas besatthet av bokstaven H är minst sagt deprimerande)
Men nej. 12 skolår och 151 CVs senare så får man lika förbannat bara ett jobb. Pinsamt. Inte för mig men för alla dessa chefer som inte har något vettigare att skylla på än lågkonjukturen. Seriously, om det var mitt CV som sög så säg det, jag kommer inte direkt springa till mamma och gråta blod.

You shall not klaga! (Sjukt alternativt)
Jag har ju faktiskt ett jobb och jag slutar aldrig förvånas över det faktum att jag har lyckats klamra mig fast vid det, särskilt med tanke på att det är inom handel där den största regeln lyder "Kunden har alltid rätt". Ännu en hjärndöd som går och hittar på grejer...
Jag idiotförklarar den som behöver idiotförklaras, dock med en gnutta ödmjukhet för ärligt talat, kunden har sällan rätt. Särskilt inte efter att ha sprungit som en maratonlöpare på GeKås i 7 timmar med nerspydda barn. ( För de tröga som inte har fattat det så jobbar jag i Ullared). Alltså i hålan Ullared, inte det överbefolkade gula plåtvaruhuset.

När vi ändå är inne på kioskmongon. (Älskar min röda tråd i detta inlägg) Jag älskar hur hjärnkapaciteten brister på människor när dom kommer till hålan from hell (Ullared alltså). Det går inte en jobbdag utan den förbannat idiotifyllda frågan "Jobbar du här?". Nej jag går klädd i NetonNets kläder, namnbricka, passerkort och klättrar bland hyllor för att jag är ett så stort fan! Seriöst, vad hände med "Ursäkta, kan vi få lite hjälp? Tydligen är människan alldeles för stolt för att erkänna att den faktiskt är hjälplös och låtsas hellre att den har en synskada än att be om hjälp av en 19åring.