.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta men det är faktiskt creepy...
Mina hjärnceller jobbade med all säkerhet på lågvarv dagen då jag drog fram mitt gudomligt snälla jag och hjälpte den stackars satjäveln till polack med hans minst sagt inavlade språkkunskaper.
Jag klämde fram lite polska, han fick hjälp och that´s it. Det var åtminstone vad jag trodde men nej.

Den vidriga medelålderspungen har återvänt minst en gång i veckan sen dess och verkar inte riktigt fatta vinken när jag uttrycker mig med ord som "Jag jobbar, stör inte" och det faktum att jag har informerat honom femtioelva gånger om att jag faktiskt har en pojkvän som jag ska gifta mig och föröka mig med i framtiden verkar också vara väldigt svårt för hans hjärna att smälta. Så ja, tydligen har stackarn även problem med sitt egna språk.
Nästa gång ringer jag vakten och anmäler ufot för psykisk våldtäkt, no shit.

För övrigt så har operation "Jag vill ha en kissekatt" gjort succé!
Max argument om att lägenheten är på tok för liten och vi har redan en stor hund lyckades inte dämpa mitt tjat.
Jag är uppvuxen i skogen (i ett hus, inte som Mowgli) och är van vid att ha minst fyra djur rännandes runt fötterna så ja, en två i stan hindrar knappast mig från att skaffa en djurflock.
Finns det hjärterum så finns det stjärterum!

Dessvärre floppade det hela när tjatet utvecklades till två katter, trots mina tio fantastiskt bra argument!
Men vi möttes halvvägs och körde på en kompromiss. Får jag bara en katt nu så ska jag få ha två hästar istället när vi skaffar hus (man måste ju ha en massa stallkatter sen också hehehe). Dock får jag betala båda hästarna själv och fortfarande bidra till hushållet men sure, vi har en deal!

Nu ska jag bara lyckas övertala vår käre hyresvärd om att släpa hit mer fyrbeningar vilket kan bli väldigt dramatiskt med tanke på att han egentligen inte vill ha några djur här överhuvudtaget. Men ja, jag har laddat upp med ett lager superargument och min spädbarncharm så wish me luck!