.

Min lördag blev tokfin och jag insåg en hel del saker. Bl.a hur mycket jag hade saknat Tora, att jag på tok för sällan befinner mig utanför stall och jobbväggarna och hur mycket prylar en häst egentligen behöver. Eller ja, två i detta fall.
Hur som helst så var mässan toppen! Trots att jag spräckte min budget med ett par hundralappar så kan jag glädja mig med att allt inhandlades till fina mässpriser och jag höll mig till min "måste ha"lista. Alltså inga spontana skitköp :) Vill ni se fynden så får ni hojta till, lägger inte upp dom frivilligt eftersom jag tvivlar på att mina tre tappra läsare är särskilt intresserade...

Men åter till vardagen...
Fyfan vad jag har blivit tråkig. Vad har hänt med den Agata som kravlade sig upp barbacka på stordjuret kl 5 på morgonen och skrittade ut på lång tygel i 2,5 timmar, som satt uppe på nätterna med helt fantastiska människor och kollade på sjuka grejer på nätet, som cyklade iväg på sena kvällen och pallade jordgubbar med samma fantastiska människor?
Jag saknar en sinnessjuk massa människor, egentligen saknar jag väl mest mitt liv som det såg ut för 2 år sen. Nuförtiden blir det väl mest ett "tja" på facebookchatten, that's it.
Antar att det är såhär det är att växa upp. När man går upp kl 6 på morgonen, somnar vid 12-1 på natten och varenda timme därimellan är fylld med tidspress, hästar och jobb. Och när man väl har en ledig dag över så ska man ta tag i alla viktiga samtal, ett besök hos sjukgymnasten, massa ärenden och möjligtvis hinna spendera ett par timmar extra i stallet. Önskar mina dygn hade åtminstone någon timme extra.

Nu är jag iallafall ledig ett par dagar. Har idag ringt ett par viktiga samtal, bråkat med 3 (i vanlig ordning) och betalat räkningar, skulle vart iväg och hämtat foder med det blev aldrig av pga av deras idiotiska öppettider.
Dom resterande timmarna tänkte jag spendera i stallet, det får bli en sväng med MonAmie och Piraat får nöja sig med lite pyssel.
Imorgon bär det av till kliniken. Klumpen i magen börjar bli olidligt stor och jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt. Piraat verkar dock väldigt oberörd och hältan hindrar honom knappast från att busa friskt i hagen. Men nej, jag ska inte börja spekulera en massa i detta, överlåter detta till veterinären imorgon. Jag vill bara ha lite goda besked för en gång skull.

Tur är väl att min plåtlåda ska få sin dödsdom innan klinikbesöket imorgon, alltid bra att ha något kul att se fram emot...
Nej så illa är det väl kanske inte men den ska hur som helst in på besiktning imorgon f.m och som det ser ut nu så lär den knappast gå igenom med blanka papper.
Varningslampan för bromsarna blinkar till lite fint då och då och eftersom det inte sitter några slitagevarnare på bilen så lär det ju knappast vara på grund av det. Känns jättetryggt :)))

Nu skiter jag i detta, ciao!