.

Det har varit måttligt störande att bloggen har legat nere, särskilt med tanke på att den har gjort det helt i onödan.

Mejlade till dom ansvariga på blogg.se, förklarade läget och hotade givetvis med att byta bloggdomän om dom inte åtgärdade problemet omedelbart.
Tro det eller ej men redan efter fem minuter hade jag fått svar och bloggen var aktiv igen.
Deras svar löd dock såhär...
"Hej!

Då har din blogg fastnat i spamfiltret.
För att undvika detta så länka inte till utländska sidor, eller posta inte flera länkar i varje inlägg. Likaså lägg bara upp bilder som du fotat själv och kopiera inte heller in text från andra sidor, utan skriv direkt i inläggsfältet. Tänk på att det står i användarvillkoren att allt publicerat material måste vara på något av de nordiska språken, eller engelska.

Din blogg kan automatiskt låsas igen om du inte är försiktigt med det. T.ex bilder som du inte fotat eller skapat själv. Likaså länkar till t.ex ryska sidor eller andra.

Nu bör din blogg fungera att se igen, om inte så töm din webbläsares cache för då har webbläsaren sparat vidare-hänvisningen."

Sjukt inavlad anledning till att spärra bloggen då i princip alla bilder i min blogg är fotade av mig själv personligen och så vitt jag vet så har jag aldrig länkat till någon rysk mjukporr heller för den delen.

Hur som helst så ska allting vara åtgärdat och bloggen är härmed fullt fungerande igen!

Tänkte därför fira detta med att skriva ett löjligt inlägg om hur mycket jag älskar livet just nu. Dessvärre kollade jag min lönespecifikation i samma veva som jag bråkade med blogg.se så ni får nöja er med ännu ett fantastiskt klagoinlägg. Jag kommer helt enkelt få leva på luft och kärlek hela denna härliga månad, möjligtvis kan jag kanske föräta mig lite på Max hår. Det har han så gott om att jag lär klara mig hela året ut...

Nej så illa är det förhoppningsvis inte, dock hade jag ju gärna önskat att bilskatten och alla hutlöst dyra klinikräkningar inte hade ploppat upp i brevlådan samtidigt. Vilken tur då att plåtlådan måste lagas omgående, vore ju tråkigt om alla utgifter spred ut sig lite under året.

Fast lite glädjande besked har jag ju allt att bjuda på!

Mitt stora gipsade brundjur är fortfarande stort, men inte gipsat!
Det i sin tur innebär att han är redo för igångsättning.
Fast jag kan för allt i världens inte förstå hur veterinärerna tänkte när dom sa att hästkraken ska fortsätta gå i sjukhage under hela månaden som han ska skrittas.
Jag menar liksom, understimulerad häst inom 3x3 m under 23,50 timmar ska under 10 min skritta lugnt utomhus. Do the math.

För övrigt kan ni räkna med att uppdateringen lär bli lite slow den kommande tiden. Vårt mobila bredband har tagit farväl till jordelivet vilket betyder att jag nu får förlita mig på kommunikationsmanicken. Och eftersom blogg.se-appen såg till att få bloggen spärrad efter första och sista gången som jag uppdaterade från den så lär jag knappast bli någon flitig användare av den.

Tjoflöjt!