.

Dags för en mindre uppdatering kanske?
Bloggen ligger på latsidan, av den enkla anledning att jag har noll motivation till att blotta mitt (för tillfället) pisstråkiga liv för er.
Anledningen till min döda motivation är ingen mindre än mitt kära brundjur. Piraat ofc.
Få verkar ha missat att något är fel men jag har inte orkat bry mig om att komma ut med någon information, men nu har jag lite dötid över så jag kan lika gärna passa på att förklara hur saker och ting ligger till.

1 mars åkte jag in till kliniken med en mystiskt halt häst.
Eftersom ingen distriktsveterinär hade lyckats få ordning på det hela så var det minst sagt på tiden.
Efter en massa springande, böjprov, klämmande med visitertången och lite skrapande kunde vi konstatera att häststackarn hade ett stort hål rakt in i strålen.
Efter lite mer skrapande och grävande kunde vi dra ut en 2-3cm lång pinne ut från strålen, därav hålet.

Eftersom pinnen satt så fruktansvärt djupt var det raka vägen vidare till röntgen. Tack och lov hade inte hovbenet tagit någon skada.
Dessvärre hade pinnen orsakat en enorm infektion så lyckan varade inte länge innan vi släpade in Piraat till undersökningsrummet där veterinärerna fick göra en smått akut stående operation.
De skar bort hela strålen men tvingades lämna kvar lite infekterad vävnad eftersom det annars skulle bli på tok för jobbigt för Piraat med tanke på smärtan.
Sen på med gips så var vi redo för hemfärd och fyra dagar boxvila.

5 mars, återbesök.
Igår hade hältan minskat betydligt. Han har visserligen knappt varit halt under hela boxvilan och vi har även lyckats undvika någon feber.
De skar bort (vad jag hoppas var) den sista infekterade vävnaden och så på med gips igen.
Denna gången vågade jag mig på att kolla på när dom skar. Sist var jag både blödig, äckelmagad och satt mest med gråten i halsen för att allt kändes så jävla hopplöst.
Ett litet ljus i det stora hela är att Piraat får gå ut i hage 1-2 timmar om dagen!
Visserligen i en minimal sådan, med döklumpig påse på hoven och full uppsikt under tiden men vad gör det?! Han får ju gå ut i hage!

På fredag styr vi kosan mot kliniken för ännu ett kärt återbesök och jag hoppas på fina framsteg även då för nu får dunderklumpen bannemig bli frisk, sådetså!