.

Jag har under min minimala bloggpaus spytt galla och kräkt en sjömans svordomar över alla mentalt efterblivna människor som tvunget måste vistas i min närhet vilket har resulterat i att jag inte längre kan formulera mig som det geni jag är. Denna åkomma brukar även kallas "Mundiarré" om vi nu tvunget ska använda oss av medicinska termer.

 

Saker och ting börjar dock ordna upp sig och om cirkus en vecka nalkas det flytt av mitt brundjur, inte en dag för tidigt! Farväl skitsnuskiga hagar, farväl urusel kommunikation och big ass motherfucking farväl till varenda jävla satfläsk till människa som har sett till att det känns minst sagt motbjudande att åka till stallet.

Vi biter ihop i 8 dagar till, sen kan vi njuta av ett litet stall, bra service, gräshagar, hagkompisar, privat ridhus och det bästa av allt, ridavstånd till stranden! Blir helt euforisk bara jag tänker på det!

 

När vi ändå är inne på euforiska ögonblick så kan jag ju meddela er om att jag blev helt i extas (i stil med en volvoraggare som för första gången besöker biltema) när Mon Amie's uppfödare slängde upp denna bild på fejjan.

Världens mestaste bästaste Mon Amie i bebisformat, helt bedårande!

 

Liten...