.

Jag är Agata den allsmäktiga. Jag kan allt, vet allt och har aldrig fel. Den som inte instämmer är dum i huvudet, såklart.

 

Men... (självklart finns det alltid ett litet men)

Det finns faktiskt ett par saker som inte ens min genihjärna lyckas smälta.

 

Jag syftar såklart inte på självklara accessoarer i stil med en cigarett i ena handen och en tändare i den andra. Sådan neandertalarnivå sjunker väl inte ens jag till.

Allt för många gånger har jag fått stå ut med idiostiska kommenterar i stil med "Men du ser ju ut som en sån som röker". Say what?

Sure, om en typisk rökare kännetecknas av att vara tre skitar hög, ha en lite smådegig fysik och ett ordförråd som skulle få vilken tourettesdiagnositerad människa som helst att häpna så ja, jag är guilty as charged.

 

Skolan har aldrig varit mitt favoritställe och jag kan personligen erkänna att dom få krafterna jag hade under skoltiden spenderades på mycket viktigare saker än att vara uppmärksam på lektionerna eller anteckna. Mycket hellre satt jag längst bak i klassrummet, kastade suddgummi och sköt gummiband i bakhuvudet på eleverna framför.

Något som jag snappade upp rätt bra är att evolutionen gjorde ett helt okej jobb med de flesta djurarter. Katten förvandlades från att vara ett stort människoätande rovdjur till ett lådbajsande, fluffigt, pälsfällande husdjur. Hunden förvandlades från att vara ett stort människoätande rovdjur till ett dreglande husdjur vars klimax uppnås genom att släpa analen i mattan eller slicka dess egna könsorgan. Osv osv osv

Hästen däremot, där tyckte evolutionen att den skulle skoja till det lite och lät det löjliga lilla djuret på ynka 30cm växa upp till 160-170cm och dessutom låta det behålla sin hjärna av ursprunlig storlek. Vi fick bevittna ett ypperligt exempel på hur illa det är under gårdagens ridtur då vi äntligen hade lyckats få med oss lite ridsällskap för första gången på ett halvår...

MonAmie som i vanliga fall är som ett fyrhjulsdrivet terrängfordon av årsmodell 2012 tog helt plötsligt för givet att hon kunde lämna den lilla ärtan till hjärna hemma i boxen och låta hennes sällskap sköta tänkandet åt henne, vilket i sin tur innebär att hon automatiskt förvandlades till en rostskadad, bakhjulsdriven volvo av årsmodell 1990, körd på isgata såklart.

När vi under rittens gång skulle lägga in en extra växel på öppet fält fick hon för sig att vi istället för att trava, skulle galoppera ifatt. Synd bara att hon istället fick en sån total blackout att det endast blev galopp på stället samtidigt som vi flög åt alla väderstreck i en smått okontrollerad bockserie. Det tog nog ganska exakt 7 minuter innan fröken brun lyckades samla sig och kunde därefter trava ikapp sällskapet som om det var det mest självklara man kan göra på denna jord. Med detta sagt vill jag tacka min extraordinära balans som utan tvekan skulle rädda mig ur vilken poliskontroll som helst, oavsett promillehalten i blodet <3