.

 

MonAmie är så snäll i hanteringen att man ibland kan missta henne som hjärndöd. Detta snälla beteende blir dock som bortblåst så fort det blir hovslagardags och min vanligtvis så jättesnälla kuse förvandlas plötsligt till universums jävligaste hormonluder och vägrar låta hovslagaren att lyfta på hovarna utan att slita åt sig benen eller kasta sig framåt. Min hovslagare har tack och lov en femtioelva meter lång stubin och tålamod som skulle chocka även den mest härdade femtonbarnsmamman. 

Igår kom dock droppen som fick bägaren att rinna över. Två verkade hovar senare tröttnade MonAmie på att stå still, tog så mycket sats hon kunde och kastade sig framåt i all världens kraft. När uppbindningslinorna tog stopp ändrade hon riktning och med samma kraft flög hon till höger och landade med hela sin framdel på hovslagarens stackars rygg. En riktigt jävla cparg hovslagare, en trasig hovslagarlåda och en skärrad, svettig häst senare var det lugnt. Det var tydligen detta som krävdes för att M skulle inse att hennes idiotiska dumheter inte lönar sig och den resterande tiden stod hon alldeles blickstilla. Så lugnt och stilla att vi till och med lyckades utrusta henne med sitt livs första bakskor! Homosapiens vs Hästjävel 1-0