djursjukstuga
Och så va det det här med att hålla igång en blogg...
Massor har hänt sen bloggen var någorlunda aktiv men jag är på tok för lat för att orka sammanfatta mitt jätteintressanta Hollywoodliv. Ni får väl helt enkelt hänga med i svängarna allt eftersom!
Jag lever fortfarande i förnekelse och inbillar mig blint att Mon Amie fortfarande är en späd, klen liten treåring utan någon som helst talan. Faktum är att så är inte fallet...
Vintervilan och den enorma tillgången till grovfoder har gjort henne gott och den där pluttiga unghästen har vuxit i både kropp och knopp! Nu har jag istället en muskulös, löjligt snygg 4(snart 5)åring med en hel del egna åsikter och obegränsad kondition. Så jäkla kul! Fo´real! Ingen ironi oså.
Något som däremot fortfarande är sig likt, är hennes förmåga att slå sönder sig själv...
Jag som naivt trodde att problemet skulle "växa bort" ju äldre och mer balanserad hon blir, hade uppenbarligen fel och jag ser säkerligen ut som en sån där paranoid "måste rulla in hästkräket i bubbelplast"hästägare när MonAmie utsmyckas med inte mindre än 8st skydd inför varje ridpass.
Hellre skydden än benen! Påminn mig om att aldrig någonsin köpa skydd för tretusen riksdaler igen...
Dagens promenadlook! Fisljumna stormvindar tillät pikéklädsel kl 9 på kvällen
Kommentarer
Trackback
