Rövsmör
Jag har ungefär lika mycket flyt inom hästar som en punkterad kotarm har mitt ute på djupaste havet.
Värre blev det idag när jag äntligen skulle få rida ut på min räcerräka efter två månaders riduppehåll. Precis när vi var på väg ut genom stalldörrarna började Mon Amie blöda näsblod, då var det bara att vända på klacken och slänga av all utrustning igen.
Nu ska jag återgå till att fundera över varför jag fortfarande envisas med att ha häst.
Vi åkte iväg på den efterlängtade sadelprovningen i fredags. Fick gladeligen behålla min störtsköna sadel men bytte den vanliga fårskinnspadden mot en Correction Pad.
Efter lördagens 15 minuters provridning av padden (i ridhus av den simpla anledning att jag är rädd om livet) såg det riktigt lovande ut.
Detta är tredje gången på bara ett par veckor så något måste definitivt vara fel. Det är bara så förbannat märkligt eftersom hennes övriga hälsostatus är helt oförändrad.
Självklart lyckades jag inte få tag på någon veterinär heller eftersom alla envisas med att ha telefontider 8-9 och där efter fullkomligt skita i sina kunder.
Ridaredo kuse
Blodig kuse :(
Nu ska jag återgå till att fundera över varför jag fortfarande envisas med att ha häst.
Kommentarer
Trackback
