.

Klinikbesöket gick över förväntan! Inga mirakel har skett och heller ingen förbättring, tvärtom fanns där lite förändringar på röntgen men lika glad var jag för det när jag fick åka hem med en icke utdömd bästavän.

Dom enorma förkalkningarna i nacken hade förvandlats till kompakt ben vilket resulterar i att nacken är ännu stelare nu och gör ännu mer ont när den utsätts för påfrestning. Dessa "benpålagringar" syns och känns nu väldigt tydligt i form av två hårda bulor i nacken och gör att hon återigen är väldigt tryckkänslig där.

Vår fantastiska veterinär beundrade min kämparglöd och sträckte sig så långt i sin etik att hon skrev ut ett "livstidsrecept" på Fenylbutazon "för att jag ska få ut lite glädje av hästen". Tanken är att Mon Amie ska få äta det i ett par dagar för att sedan se om det gör någon skillnad i ridningen. Om jag vill så kommer vi då ha möjligheten att ge henne regelbundna kurer med smärtstillande för att åtminstone kunna rida ut i skogen några gånger i veckan. Notera dock att jag ännu inte har förhandlat med min inre moraltant om detta verkligen är en lösning som jag vill satsa på.

Veterinären var dessutom väldigt positivt ställd till att ta ett föl på Mon Amie. Hon har alla förutsättningar som krävs, bra stam, fint psyke, bra exteriör och inga ärftliga skador/sjuldomar. Det kan även gynna oss båda på flera sätt...

1. Jag får såklart en avkomma efter min älskade häst.

2. Vi får minst ett helt kravlöst halvår på oss då Mon Amie bara får gå i hagen och förhoppningsvis kanske läka ihop lite, jag kan släppa alla kraven från min sida och behöver inte känna någon press över ridningen.

3. Ett sto producerar mycket nya hormoner under sin dräktighetstid. Mirakel kan hända och detta kanske till och med kan hjälpa till att sätta igång någon slags läkningsprocess i nacken.