Varför livet med ett sto är så fantastiskt. Del 57
Den största fördelen med en schizofren häst är att man får flera till priset av en.
Mon Amie har varit under strikt igångsättning i cirkus en vecka och jag kan ha råkat jinxa det hela lite genom att ösa lovord över min åh så fantastiska kuse. Jag har nämligen helt glömt att ta med i beräkning att den senaste veckan har vi strosat runt på vägarna i kolsvart mörker, dvs kusen ser absolut ingenting att bli rädd för, niet, nada, zero.
Snel hest
Tji fick jag när vi igår gav oss ut i strålande solsken och inte fullt så tropiska västkustvindar. Mon Amie var spänd som en fiolsträng, frös fast i marken, backade i 250km/h och bockade på stället som den vildaste kalven på grönbetet. I dessa lägen har jag vanligtvis en oändlig stubin men när jag tvingas hoppa av två gånger under en ridtur bara för att kunna lugna ner hästkräket, då brinner den slut på en millisekund och jag hotade med att göra en hel jävla köttbuffé av henne, samtidigt som jag kom på mig själv med att skrika svordomar som var nya även för mitt sjömansvokabulär.
Hästjävel
Idag modifierade vi igångsättningschemat och istället för en planerad uteritt fick Mon Amie springa av sig all den energin i ridhuset, trodde jag. Hon galopperade 1,5 varv i snigelfart och travade 1 varv med samma ambitiösa tempo tills hon slutligen kände sig nöjd och spenderade dom resterande minuterna i ridhuset med att slicka rent min panna.
Återstår att se vilket humör hon är på imorgon...
Kommentarer
Trackback
